Diskriminera Mera!

Vi i Sverige har en svaghet, vi avskyr att diskriminera och göra skillnad på folk och folk.
Tyvärr leder det till ännu mer diskriminering och skillnad på folk och folk!

I vårt land arbetar vi hårt, tror vi, för att inkludera människor.
Projektet börjar med tanken att vi utgör ett slags idealsamhälle för världens utsatta, icke-inkluderade och förföljda.
Redan det är givetvis helt uppåt väggarna fel.

Förmodligen skulle de flesta som kommer hit må bättre av att kunna stanna i sitt närområde och där bygga sig ett fullödigt liv. Både de som på grund av sin låga utbildningsnivå kan komma till sin rätt i ursprungssamhället. Samt de som på grund av sin höga utbildningsnivå kan arbeta med det de ska i sitt närområde istället för att köra taxi i Sverige.

Något krav på att integreras i det svenska samhället skulle givetvis inte behövas om man inte fanns här från första början. Inte heller att alls lära sig kommunicera med Sveriges invånare. Eller att utgöra en belastning för landets ekonomi.

Om Dublin-förordningen, som säger att det första land man som flykting sätter sin fot i också är asyllandet, tillämpades skulle sakernas tillstånd vara mycket bättre.
Om politikerna i Europas alla länder insåg det enkla faktumet kan man tänka sig att EU:s yttre gränser rustades upp per omgående.
Tänk bara vad bra det skulle vara att slippa sitta i Turkiets knä. Eller slippa att hotas av Vitrysslands allt mer oberäkneliga diktator.

Vad Sverige, rikets ledning och myndigheter, tycks missa är att det finns allsköns incitament, förutom politisk förföljelse, att komma hit.
Jag kan inte påstå att jag är särskilt förvånad. Det är en djupt mänsklig drift att vilja ha det bättre, kosta vad det kosta vill!

Det sämsta, eller bästa beroende på hur man ser det, med Sverige är sannolikt att man egentligen inte behöver göra många knop för att klara livets nödtorft. Om det sedan finns möjlighet att dryga ut kassan med verksamhet vid sidan av den smala vägen går det också för sig. Risken att åka dit verkar inte överhängande.

Det är här här vikten av diskriminering kommer in. Vi kan helt enkelt betrakta varje enskild individ som sätter sin fot på svensk mark som ett oskrivet blad. Det får sedan vara upp till var och en att förtjäna eventuella förmåner.

Det skulle skapa ett stort och helt underbart trasproletariat av människor som var tvungna att visa framfötterna för att förtjäna en plats i välfärdssystemet. Alternativt kan man tänka sig att ingen skulle vilja sätta sin fot i landet eftersom kraven för att leva här skulle anses vara för höga.

Det finns en överhängande risk för att man över tid skapar problem av sydafrikansk karaktär. Apartheidsystemet var per definition sådant att människor, under mycket strikta förutsättningar, tilläts bo och jobba i Sydafrika utan att åtnjuta medborgerliga rättigheter.

Det är emellertid mycket lätt att undvika en sådan utveckling. Vi kan helt enkelt diskriminera stenhårt redan vid gränsen och vägra släppa in folk i landet som inte har här att göra, vilket skulle vara fallet om de inte har något ordnat uppehälle härstädes. Bostad och jobb, med andra ord.
Det skulle också ha den fördelen att de som redan går arbetslösa i landet snabbt skulle kunna anställas. Inte som programledare, nät-påverkare och och stylister. Utan i allehanda andra nödvändiga jobb som gav en stadig inkomst och värdigt liv.

Alla vet att det är en stor skillnad på folk och folk. Men i Sverige vill nästan ingen medge att så är fallet. Att öppet uttrycka det leder ofelbart till att budbäraren döms ut som främlingsfientlig och elak.
Jag har inga problem med den saken. Jag ser nämligen att Sverige inte mår bra, det blir heller inte bättre ju längre tiden går.

Tanken på att alla människor kan omfattas av svenska värderingar och frivilligt låta sig integreras i vårt västerländska samhälle fungerar inte hur mycket vi än vill tro det.
Att alla människor har ett inneboende okränkbart och unikt människovärde utnyttjar de som saknar detta stenhårt till sin fördel.

Vi måste inse det och handla därefter!