Det Behagliga Alternativet

En klok notering är att Nato-debatten är det behagliga alternativet.

Så är det nämligen att den frågan säkerligen kommer ge Socialdemokratin en relativt behaglig resa till en trygg valseger senare i år.
Så dumma är nämligen inte sosseriet att de slarvar bort en bra kris!

Särskilt gäller det när de kommer lite stukade ur en dålig kris, dödsmördarpandemin, och vill slippa tampas med besvärliga integrationspolitiska frågor. Det sistnämnda utgörs för närvarande av komplett integrationsresistenta och höggradigt upploppsbenägna muselmaner som inte förstår vad yttrandefrihet betyder.

Om Ukraina kan vi konstatera följande, nämligen att det ligger på ett behagligt avstånd för att inte omedelbart beröra oss. Dock tillräckligt nära för att piska upp en lagom nivå av rysskräck.
Mindre vetande människor kan lätt fås att tro att Putin har planer att anfalla Sverige också. Orsaken härtill skulle vara att han är mer eller mindre skogstokig.

Nu är jag varken psykolog eller psykiatriker av facket, men hans blodiga hantering av Ukraina är inte resultatet av varken tillfällig eller varaktig psykisk sjukdom hos Putin. Han har i princip under hela sin tid vid makten varit klar och tydlig med att han fann Sovjetunionens fall dåligt. Sedan åtminstone 2014 har det varit övertydligt klart att han inte skulle ge sig i sina ambitioner att återinföra Ukraina i sitt rike.

Självklart önskar han innerst inne att alla forna öststatskolonier skulle kunna hamna i hans klor. Av lätt insedda skäl låter han bli bli de länder som gått med i Nato.
Här ligger också svaret på frågan varför han låter bli Sverige. Vi har nämligen aldrig varit en del av det gamla Sovjetunionen.

Att vi har ett besvärligt geografiskt läge är en helt annan sak. Men med tanke på hur fruktansvärt trögt det går för Ryssland i Ukraina kan man ju undra hur utfallet skulle se ut om Putin skulle försöka med luftlandsättningar och marina landstigningsoperationer mot Sverige.
Något vidare militärt geni behöver man inte vara för att sluta sig till att utsikten för framgång ser dålig ut.

Särskilt inte om Putin nu lyckas betvinga Ukraina. Då kommer nämligen större delar av hans stridskrafter krävas för att effektivt ockupera landet.
Inte heller om han betvingas och förlorar. Både han och hans generaler lär då för en överskådlig tid vara effektivt vaccinerade mot dylika äventyr. Vi får inte heller glömma bort den ekonomiska aspekten på äventyret. Ryssland riskerar att inom en snar framtid vara totalt bankrutt om kriget fortsätter.

Risken för Sveriges del att drabbas av anfallande horder Ryssar får ses som ytterst minimal. Det är inte ens intressant att diskutera ur ett akademiskt och teoretiskt perspektiv.

För Sveriges del ligger hoten på hemmafronten. När detta skrivs avhåller sig affärer i Örebro från att öppna eller stänger tidigare. Orsaken är att en viss dansk planerar att använda sin lagstadgade yttrandefrihet.
Affärsinnehavarna har precis som alla andra tillgång till nyhetsbevakningen och har, precis som oss andra, konstaterat att Polisens påstådda våldsmonopol fungerar dåligt.

”Chefen” för polisregion öst, Malena Grann, förklarar för den som orkar höra på att man backade i Linköping för att ”förhindra en eskalering”. Vilket som bekant gick dåligt eftersom den muselmanska pöbeln brände bilar och stal utrustning från polisen.

Om man nu kan backa för att ”förhindra en eskalering” är den självklara slutsatsen att polisen helst inte bör synas alls. Varken under vardag eller upplopp. Då borde rimligtvis ingen provoceras.

Nu är detta som bekant en besvärlig fråga för sosseriet att hantera. Morgan Johansson som uppbär titeln Justitieminister går givetvis pliktskyldigast ut i Expressen och fördömer upploppen och han kallar våldet ”oacceptabelt”.

I samma artikel har man fått tag i en före detta ”ungdomsledare” som menar ”att det inte är läge att peka finger och leta syndabockar i oroligheterna.”
Vilket är mycket typiskt för hur det offentliga Sverige hanterar saken. Det är ingens fel, helt enkelt. Det är mystiskt och högt oklart varför det inträffar alls, och om det mot all förmodan inträffar så backar polisen för att ”inte eskalera situationen”.

Vi ska alltså inte förvånas över att man trycker hårt på det absolut nödvändiga Nato-inträdet. Inrikespolitiken är nämligen för svår att hantera. Höga vederbörande kan inte för sitt liv begripa varken orsakerna eller komma med några vettiga lösningar på problemet.

Tyvärr är det väl så att Nato-stadgans artikel 5 om ömsesidiga försvarsgarantier medlemmarna emellan svårligen täcker inbördeskrig. Det borde alla hysteriska människor som gapar om Nato fundera både en och två gånger över.
Det största hotet mot Sverige kommer nämligen från upprorsbenägna och höggradigt primitiva invånare i våra så kallat ”utsatta områden”. Inte från Ryssland.