Den Liberala Demokratin

Den Liberala Demokratin 1

De flesta skattehjonen i Sverige har inte riktigt begripit att hoten mot den liberala demokratin är överhängande. Det har däremot såväl rikspolitiker som Aftonbladets ledarsida gjort.
Min fråga är då, varför ska vi alls ha en liberal demokrati?

Så är det i den lilla randstaten i norra Europa som kallas Sverige att all makt utgår från folket. Åtminstone rent teoretiskt.
Vart fjärde år går folket till “fria och allmänna val” för att i akt och mening välja de ur folket som ska bekläda posterna i våra beslutande politiska församlingar.
Senast det begav sig 2018 var valdeltagandet i riksdagsvalet 87,2 procent.

Kravet för att få rösta är i princip att du fyllt 18 år senast valdagen, är svensk medborgare och passerar som i viss mån levande. Det vill säga att hjärtslag kan detekteras och kroppstemperaturen är över 36 grader Celsius.
I röstlokalen erbjuds du en flora av partier som köper din röst genom att erbjuda olika lösningar på att omfördela de pengar som betalats in i skatt (av de som faktiskt betalar skatt).

Senast 2018 gick det sådär med projekt val eftersom skattehjonen behagade rösta fel. Efter mycket gråt och tandagnisslan lyckades dock våra käcka rikspolitiker med det numera fallande Löfvet i spetsen rädda upp situationen med en verklighetsfrånvänd januariöverenskommelse.
Problemet inför 2022 års riksdagsval är att de opinionsmässigt sargade S och MiljöPhascisterna känner hur marken bränner under fötterna. Cekten har mer eller mindre målat in sig i ett hörn, eller om de nu inte kommer över högen av skor deras “partiledare” skulle behöva tugga i sig, efter sveket de genomfört mot de andra partierna i det som lustigt nog kallas för den svenska borgerligheten.

PseudoLiberalerna kan vi lämna utanför resonemanget trots att de också är socialistiska kollaboratörer. PseudoLiberalerna är förlorade på opinionsstormarnas hav. Meddela gärna om ni hittar några vrakrester. Det kan vara intressant för framtida historiker att ta del av.

För att skrämma folket, som om det inte vore nog panikslaget efter att statsmakterna framgångsrikt sålt in konceptet om den pågående dödsmördarepidemin, menar nu de flesta riksdagspartierna att den liberala demokratin som vi känner den är hotad!
Vänligen notera att det bladdret kommer från samma partier som på fullt och heligt allvar yrar om att införa så kallade vaccinationspass för att man ska få röra sig fritt i samhället, vilket väl i andra tider än denna den yttersta har ansetts vara en självklar sak i just samhällen som skryter med att vara liberala demokratier.

I den upp och ner-värld vi just nu lever i är det i själva verket bara V som just nu säger tvärnej till vaccinationspass för att röra sig fritt i samhället. Med tanke på deras historiska koppling till Sovjetunionen får man gnugga sig fler än en gång i ögonen för att tro det man läser!

I själva verket är det så att det är vår version av den liberala demokratin som är problemet.

För det första borde rösträtten inte vara allmän. Finns det något annat sammanhang där den enda meriten för att få bestämma över andras pengar, egendom, liv och hälsa är att man fyllt 18 år och är medborgare i landet?
Att vara 18 år gammal är förövrigt den viktigaste meriten för att kunna väljas till riksdagshen, förutom att hen ska ha smörat tillräckligt för att stå på ett partis lista.

För det andra kan vi titta oss omkring i vår lilla nordeuropeiska randstat och fundera över vart den liberala demokratin fört oss? Är vi nöjda med det vi ser så kan vi också vila tryggt i uppfattningen att liberal demokrati utgör lösningen på landets problem. Är vi missnöjda tarvar det att vi förklarar varför den liberala demokratin är problemet och redogör för hur problemen kan lösas bättre.

Givetvis kan ingen människa vid sina sinnens fulla bruk vara nöjd och glad med sakernas tillstånd.
En bidragande orsak till detta är att folkviljan, om man kan tala om en sådan i egentlig mening, inte avspeglas i parlamentet som har till uppgift att värka fram en regering som ska sköta det dagliga styret.

S och MP samlar ihop 116 ledamöter i riksdagen. En enkel matematisk operation där man delar antalet riksdagsledamöter, 349 stycken, med siffran 2 ger det antal, avrundat till närmast högre ental, det vill säga 175 stycken ledamöter som ger enkel majoritet i kammaren och därmed utgör underlag för en stabil regering.
Det fungerar givetvis ännu sämre eftersom MP saknar all form av verklighetskontakt och S enda verkliga mål är att behålla makten, inte att utöva den till medborgarnas bästa.

Eftersom politikerna, utmattade av den synnerligen tuffa arbetsbelastningen under dödsmördarpandemin och diverse självförvållade parlamentariska kriser, nu saknar energi att komma på något bättre har de börjat feberyra om att den parlamentariska demokratin är under attack. Det finns ju en risk att 40-talssossarna i SD till nästa höst kommer ingå i ett regeringsunderlag. Personligen är jag mer bekymrad över att M, som i efterdyningarna av dödsmördarepidemin tycks tappat alla demokratiska reflexer, har en chans på taburetterna.

Ett bättre sätt att hantera problemen med liberal demokrati vore att kraftigt beskära riksdagens maktutövning och ge folket frihet istället. En personlig åsikt är att rösträtten borde begränsas kraftigt till dem som begriper hur en slipsten ska dras. Det är märkligt ett leva i en tid där det ställs högre formella krav på dem som kör moped än dem som röstar i val som avgör en nations framtid.