Den Goda, den Onda och Bidragsmigranten

Den Goda, den Onda och Bidragsmigranten 1

Om detta må vi berätta, att det finns gradskillnader i helvetet. Samt hur vi kan göra för att jämna ut temperaturen. 

Man kan, som jag, ha inställningen att man inte tycker illa om någon utan istället hatar alla.
Åtminstone till de bevisat sig värdiga att ha att göra med. Om fler anlade det förhållningssättet skulle Sverige med stor sannolikhet vara ett bättre land att leva i.

Åsikten hos höga vederbörande är istället att folk från främmande kulturer och religioner har ett sorts högre människovärde än lintottar från Sverige.
Av princip verkar det vara så att det ska vara synd om dem som kommer till Sverige. Vidare innebär detta att man inte kan ställa särskilt höga krav på deras anpassningsförmåga.

Så långt har det gått i vissa extremfall att bibliotekspersonal skulle utbildas att kunna sköta sin service till folk på främmande språk. Främmande språk som vi normalt inte studerar på vardagsbasis här i landet.

Det ansågs väl kränkande för dem med det specifika tungomålet att lära sig det minimum av svenska som krävs för att låna en bok.
Dessa kan hänföras till kategorin bidragsmigranter.
Med rätta anser vi som betalar för deras uppehälle i landet att de snyltar på våra skattepengar och vägrar göra rätt för sig.

Den onde är kriminell, oftast samtidigt som hen utnyttjar fullt lagliga bidrag.
Det blir alltså en flerdubbel problematik med rättsvårdande myndigheter, sociala myndigheter och språkutbildning för bibliotekarier.
Och svenne-banan som “upplever otrygghet” enligt myndigheterna.
Det viktiga här är att just att vi “upplever otrygghet”. Att majoriteten av sexualbrotten begås av bidragsmigranter och deras barn är just en sådan “upplevd otrygghet”.
Med rätta upplever vi som betalar för deras uppehälle att de är kriminaldårar och snyltar på våra skattepengar och vägrar göra rätt för sig.

Den gode gör rätt för sig. Anpassar sig i nödvändig utsträckning och, om behov av litterär bildning förekommer, talar svenska med bibliotekarien när hen lånar böcker.
Jag vill påstå att det finns en bra drös av goda migranter ute i samhället. Strävsamma typer som är som folk är mest.
Problemet är att dessa verkar vara en försvinnande liten minoritet.

I mitt klassiskt liberalt samhälle skulle de vara i majoritet. Den mycket enkla anledningen är att jag helt enkelt inte förordar varken bidragsmigration eller kvotflyktingar.
I vårt Sverige kommer man till ett land där inga skyddsnät finns att utnyttja. Den som är medellös kan inte förlita sig på en ekonomiskt inkontinent stat att leva av.
Kommunerna kan inte heller betala ut bidrag och ordna bostäder, slå samman skolor och underlätta uppehället.

I mitt Sverige får enskilda individer, kanske blir det huvudsakligen miljöpartister och övriga vänsterister, stå får kulorna ur den egna fickan.
Visserligen kommer dessa, precis som alla andra, få mer pengar över om staten minskar och skatteuttaget med den. Jag tror ändå att solidariteten kommer prövas hårt när utgifterna inte kan delas av många, utan bara av några få.

Dessutom, i mitt Sverige finns något så apart som ett fungerande gränsskydd. Våra ambassadörer, och ambassatriser, kommer få ett sjå att sälja in principen om att endast goda medborgare från utvalda länder tillåts passera gränserna. Det huvudsakliga kravet ska givetvis vara att försörjningen är ordnad och att nödvändiga försäkringar som kan täcka sjukvårdskostnader är på plats.

Givetvis får enskilda medborgare hjälpa människor som har det svårt och jobbigt hur mycket de vill. Det varken kan eller bör staten eller politiker ha synpunkter på. Men det måste ske med individens egna medel, inte allas pengar.
Den så kallade integrationen får de sköta själva. Klarar man inte det på ett intuitivt sätt kan man inte integreras, och då ska man inte tvingas. Kanske är det bättre att flytta någonstans där man bättre kommer till sin rätt?
Kanske kommer de ömhudade människovännerna fram till att det är bättre att lägga kraften på bidragsmigranternas närområde?
Gärna för mig. Gör vad ni vill så länge jag slipper eländet!

Kärnan i min politiska filosofi är att man har stor frihet att göra som man vill så länge man inte skadar andra. Detta till motsats från den nuvarande svenska politiken. Den verkar gå ut på att skada andra för att få som man vill!