Demonkratisk Spaning
Efter mycket trilskande har nu krutröken lagt sig i Laholms kommun efter höstens val.
För den oinvigde kan turerna lätt upplevas snurriga och särskilt mycket bättre av min förklaring lär det inte bli. Men som åskådningsexempel över hur demonkratin fungerar på lokal nivå tjänar det som ett gott exempel.
I Laholms kommun finns det summa summarum 41 platser i kommunfullmäktige. Av dem fick alliansstyret, de så kallat ”borgerliga” partierna 18 platser. SD och MED skrapade ihop 12 mandat och resterande partier sammanlagt 11 stycken.
Även för matematiskt inte så begåvade medborgare torde problemet, om man nu vill kalla det så, framstå som uppenbart.
Inget parti eller grupp av partier har möjlighet till att få enkel majoritet när fullmäktige ska rösta. Med enkel majoritet menas givetvis att få hälften av rösterna.
Vad som inträffar då, efter att politikerna mer eller mindre i tysthet har förbannat de odugliga skattehjonen till väljare som inte kan rösta rätt, är att man får söka samarbete med någorlunda likasinnade.
Det finns bara en sak som politikerna tycker är värre än okunniga skattehjon till väljare. Nämligen utsikten att inte få möjligheten att lägga sig i deras liv!
Sålunda tyr sig ”borgerliga” till ”borgerliga”, fast de bör givetvis förstås som socialister de också.
Ytterkanterna, i detta fallet MED och SD, flirtar också ihop sig, Jag kan tycka att det är lite märkligt eftersom den absoluta majoriteten av MEDare jag känner till skyr socialism som pesten, SD är som bekant sossar från 40-talet. Å andra sidan är lokalpolitik väldigt mycket praktiskt grovgöra, man tager alltså vad man haver.
Resten, sossar, miljöphascister och annat löst folk tar på sig näsklämman och gör gemensam sak med varandra.
Men man kan då fråga sig varför det är så viktigt att samarbeta i kommunfullmäktige? Orsaken stavas kommunala nämnder. Det gäller att knipa fördelaktiga platser i dessa demonkratins utposter. Saken behöver inte nödvändigtvis stavas M-A-K-T. Istället är det insynen i nämndernas arbete och möjligheten att få lägga handen på ärenden innan dessa når kommunfullmäktige.
Det är nämligen en synnerligen spridd myt att ärenden avgörs i kommunfullmäktiges, eller för den delen riskdagskammarens, omröstningar. I princip är det så att ärendet är avgjort långt innan det kommer dit.
Det är för övrigt därför det blev ett sådant liv efter höstens riskdagsval. Alla ickeborgerliga vänsterblivna förutsåg att priset skulle bli högt för att hålla SD utanför ”regeringen”. Det blev det också, SD håller nu flera viktiga utskottspositioner.
Anledningen till att man håller sig med nämnder och utskott påstås vara modernitetens komplexitet. Ärenden om stort och smått synes nödvändiga att bereda för att det ska bli någon fason! Det ligger faktiskt något vettigt i det synsättet, ett politiskt system måste präglas av en viss tröghet för att fungera.
Problemet med detta är bara en liten sak. Kommunfullmäktige och riskdag förlorar sin funktion som respektive högsta beslutande organ. Detta gäller hur väl man än försöker spegla styrkeförhållandena i utskotten.
Till yttermera visso är det också så att det, framför allt på riksnivå, leder till en besvärlig professionalisering av politiken. Detta innebär att lättledda själar, det vill säga politiker, tar sitt jobb för att vara ett yrke när det egentligen borde vara en form av uppgift man tar på sig under mycket knot och veklagan.
Politik blir helt ett välbetalt yrke bland andra yrken.
Vad som blir resultatet av sådana dumheter ser vi tydligt. Människor utan någon egentlig arbetslivserfarenhet och verklighetskontakt blir satta att styra oss, och det är per definition inte alls bra.
På kommunal nivå gör det inte så mycket, tvärtom kan det faktiskt vara av godo. Där är politiken ett praktiskt hantverk och politikerna är (oftast) förankrade i lokalsamhället. Det är värre med anonyma Stockholms-stollar som kan föra oss, och faktiskt också gör det, i rent livsfarlig riktning.
Därför skall riskdagen avlövas på i princip alla möjligheter att lägga sig i våra liv. Politiken, i den mån den är nödvändig, skall utföras på lokal nivå. Politiken ska vidare handla om elementära och grundläggande saker så att tjuv och rackarspel kan undvikas.
Politikens viktigaste uppgift skall vara att på aggressivast möjliga sätt inte lägga sig i medborgarnas liv!
