Demokratiska Principer

Det tycks råda oklarheter om grundläggande demokratiska principer.

Är det exempelvis så att det är hyresgästerna som äger det kommunala bostadsbolaget, HFAB, i Halmstad? Svaret är givetvis ett rungande nej! Det är, åtminstone rent teoretiskt, så att vi som har rösträtt i kommunalvalet i Halmstad som äger bolaget, både de som betalar kommunalskatt och de som av olika skäl inte gör det.
I Sverige, och många andra ”demokratier”, är det som bekant så märkligt ordnat att även de som inte bidrar med pengar har rätt att vara med och bestämma hur pengarna ska fördelas. Om så inte vore fallet skulle nämligen S, V och MP snart vara utraderade från den politiska kartan. Så kan vi givetvis inte ha det!

Hur det nu är med den saken så pågår det en debatt om HFAB:s hyressättning. Av den kan gemene man lätt få intrycket att hyresgästerna äger bolaget. Vore man något konspiratoriskt lagd, vilket vore mig fjärran ehuru jag i praktiken är kandidat till statsministerposten i min egenskap av ordförande för KLP, skulle man kunna tro att Hyresgästföreningen har ett finger med i spelet även om de sannolikt kommer neka i sten över det påståendet.

Sålunda, folk är missnöjda med det kommunala bostadsbolaget och har missförstått ägarförhållandena. I sak är det samma problem som råder på riksplanet när det gäller hur den nuvarande ”regeringen” sköter ruljangsen. Folk är missnöjda eftersom de de så gärna vill vara med och bestämma men upplever att de inte får sin röst hörda.
I fallet med HFAB blir det dock lite mer jordnära och lättare att begripa än på riksplanet.

Här i Halmstad upplever hyresgästerna att de i förhållande hur mycket de betalar får för lite tillbaka. Servicenivån är för låg och måttet är rågat när bostadsbolaget avkrävs på en vinst som ska in i kommunkassan.
På riksnivå finns det en uppsjö av exempel att välja på.Senast utreds (på fullt allvar) om offentligt anställda ska följa lagen och till berörda myndigheter anmäla människor som illegalt uppehåller sig i landet.

När det gäller bostadsbolaget hyror och servicenivå är det alltså resultatet av demokratiska beslut. Som ägare till ett skruttigt torp i obygden har jag därvidlag lika mycket att säga till om som den som bor i en alldeles nyproducerad hyreslägenhet.
Samma sak gäller hur människor som befinner sig illegalt i landet, jag har lika mycket att säga till om som en förhärdad kommunist eller miljöphascist. Det är resultatet av demokratiska beslut.

För att tala på modernistiska, här är det något som skaver. Finns det någon möjlighet att ordna upp missförstånden och få folk att begripa hur sakerna ligger till?
Vore det så att det system vi tillämpat hittills fungerade skulle nämligen varken HFAB:s ägarförhållanden eller frågan om människor som uppehåller sig illegalt i landet vara ett problem. Uppenbarligen är så inte fallet.

Hela vårt samhälle har misslyckats att klargöra enkla sakförhållanden för medborgarna. Man, och kvinna, verkar inte begripa det allra minsta grundläggande som krävs för att klara ett liv i en demokrati.
Vi måste nog skylla förhållandet medborgarna själva, vi har helt enkelt röstat in politiker på olika nivåer som trott sig veta bäst. De har, eftersom folk inte anses begripa själva, genom lagstiftning och annan fördumning fjärmat oss från livets realiteter. Vår skuld ligger i att vi röstat på dem och avhändat oss ansvaret för vårt eget liv, vi har tappat förståelsen för demokratiska principer.

Annars skulle nämligen folk begripa att hyresnivån i kommunala bostadsbolag, som alla med rösträtt i kommunalvalen äger, är ett resultat av omvärldens realiteter och politiska beslut, samt att politiska beslut är resultatet av vilka som sitter i kommunfullmäktige.
Människor skulle dessutom förstå varför människor som uppehåller sig i landet är reellt problem som är tvunget att hanteras även om lösningen, att inte ha dem här, kan synas hård och omänsklig.

Lösningen heter givetvis att politiker på aggressivast möjliga sätt slutar lägga sig i människors liv. Kommunen ska exempelvis inte äga bostadsbolag och staten ska när det gäller migration bara ägna sig åt en enda sak, bevaka gränserna så att ingen som inte har här att göra kommer in. Under en övergångsperiod får vi dock räkna med att staten kommer ägna sig åt att skicka ut människor som uppehåller sig illegalt i landet.
För att vara kortfattad, vi behöver klassiskt liberal politik.