Demokratins Grovarbetare

Som bekant är jag för att vara ett erbarmligt högerspöke något apart. Bodde jag i Norrland skulle man kanske skylla mig för att vara lite eljest.

Men så är det att när man som jag ska producera åtminstone en text per dag, då krävs det inspiration. Alltså konsumerar jag mycket av det som ute i högermörkret föraktfullt omtalas som MSM, Main Stream Media.

Inte nog att jag prenumererar på Hallandsposten och betalar extra för att få tillgång till allt vad Expressen och Aftonbladet skriver, alla dessa tre publikationers ledar- och kultursidor är en sannskyldig prövning att ta del av, dessutom betalar jag för Svenska Dagbladet.

En sak är definitivt säker. Alla dessa publikationer anser att de utgör frontlinjen för såväl det fria ordet som demokratin. Vi som sägs tillhöra extremhögern har i en myckenhet en något annorlunda syn på sakernas tillstånd därvidlag.

Hur det nu är med den saken kan man konstatera att mediehuset Schibsted går in för fullt för att betona hur otroligt viktiga de är för just demokratin.
I en annons i dagens ”svenskan”, som vi notoriska prenumeranter kallar SvD, söker nämligen Schibsted Marketing Service nya medarbetare.

Om att man vill sälja annonser finns inte så mycket att säga. Inkomsterna måste komma någonstans ifrån och Svenska Dagbladet kan ju inte leva på statligt presstöd allena.
Möjligen kan man göra sig lustig över det faktum att annonsavdelningen kallas för Marketing Service och att de som jobbar därstädes med annonsförsäljning har tjusiga engelska titlar.

När Schibsted lanserade just denna avdelning formulerade man sig enligt följande: ”En alltmer utmanande annonsmarknad – karakteriserad av konkurrens och komplexiteter som GDPR, globala plattformar och maskininlärning – kräver åtgärder för att vara rustad för framtiden”.

Ni hör ju hur rasande svårt det hela är. Komplexiteter synes inte alls som något enkelt att hantera, Marketing Service får det alltså bli!

Saken är bara den att i slutändan ska stålarna in. Alla som har eller har haft ett företag känner nog igen sig i den bittra slutsatsen. När det gäller Schibsted är det väl också så, kan tänkas, att en drös med aktieägare blir ordentligt syrak om inte aktiekapitalet utvecklas i förnöjsam riktning.

Det gäller alltså att locka människor som kan sälja annonser för dyra pengar, men hur gör man det egentligen?

I Schibsteds fall kan vi nog tänka oss att möjliga finurliga ekonomiska incitamentprogram att jobba häcken av sig redan finns på plats. Sannolikt involveras personalen i olika säljtävlingar, gruppbyggande konferenser och utvecklande samtal med till bristningsgränsen pressade chefer.

I dagens hårda konkurrens om de riktiga vinnarskallarna räcker det inte med det. Annonssäljarna måste motiveras ytterligare.

I morgonens upplaga av SvD har man därför publicerat ett bete som ingen yngre och ”medveten” person kan undgå att nappa på.
En ung och äppelkindad kvinna vid namn ”Alice” meddelar sina framtida kolleger att: ”Mitt jobb bidrar till demokratin”.
Vill man bli en i ”gänget” gör man ”klokt i att läsa vidare.”

Så är det nämligen, Schibsted har kommit på att deras publikationer kostar pengar att producera också. För att attrahera nytt och hungrigt folk att sälja annonser måste visionerna vidgas något. Det räcker inte med att folk kan tjäna pengar, de måste ha ett vidare och mer heligt uppdrag för att gå till jobbet. Som att bidra till demokratin.

Vilket förmodligen är en helt riktig slutsats från HR-fantomerna inom Schibsted-koncernen. Alla och envar är ju idag veganer, klimatkämpar och gud vet vad. Det är orimligt att inte försöka sälja in konceptet om något större och heligare när det gäller annonsförsäljning, eller hur?

Också undertecknad kan sägas vara en demokratins förkämpe på sin arbetsplats. Mig veterligt har jag bland annat hjälp såväl socialdemokratiska riksdagshen. poliser, åklagare, advokater, kulturpersonligheter, vänsterister, sjukvårdspersonal, byråkrater, professorer och alla möjliga och omöjliga typer till ett bättre arbetsliv och privatliv genom mina insatser.
Man kan tänka sig att detta kanske bidragit till att alla dessa personer fattade mer rimliga och välgrundade beslut efter att jag utfört vad jag skulle!

Men inte anser jag mig bidra till demokratin för den sakens skull. Några sådana planer har jag aldrig haft.
Men så kräver jag inte heller några heliga mål för att masa mig iväg till jobbet. Det räcker gott att jag tjänar pengar och kan hjälpa folk.

Jag antar för övrigt att jag skulle ha svårt att passa in på Schibsted Marketing Service. Det är nog tur för båda parter att jag aldrig kommer sätta min fot där!
De får gärna fortsätta tro att de utgör en sorts demokratins grovarbetare. Min åsikt kommer förbli att de är annonssäljare, och det finns i princip inget ont i att vara det.