Dagspriset
När ni läser denna text förväntas dagspriset på el i område 4 vara 2,12 öre/kwh.
Det är en betydande minskning från när texten skrevs. Priset låg då på, i jämförelse ganska modiga, 40,64 öre/kwh.
Den i procenträkning insatta medborgaren noterar en prisskillnad på nästan precis 95 procent!
Så är det nämligen att vindmöllorna som våra politiska överherrar och damer förfulat den svenska fosterjorden med förväntas gå högvarv under fredagen. Det kommer då bli så pass mycket elektricitet över efter att vi skickat en stor del till blåfrusna hornblåsare på kontinenten att Sverige för en dag kan erbjuda sina egna medborgare billig el.
Vi leker helt enkelt industriland ett tag.
För undertecknad, en vit medelålders man med fast anställning och bra lön samt eget hus med luftvärmepump, vedspis och kamin gör det inte varken till eller från (jag är för övrigt hemifrån större delen av dagen, någon måste ju lönearbeta så att skatten kommer in!).
Men ekonomiskt mer utsatta människor, relativt fattiga pensionister och ekonomiskt känsliga barnfamiljer drar kanske en lättnadens suck över en högst tillfällig respit.
Saken är nämligen den att MiljöPhascister och klimattalibaner bestämt att Sverige ska rädda världen.
Det inbegriper att svenskar ska frysa rumpan av sig samtidigt som vi betalar dyrt för nöjet att göra det. I de självrättfärdigas värld kallas det att vara solidarisk.
Detta gäller alldeles oavsett ett mycket enkelt faktum, nämligen att Sverige inte släpper ut ens piss i Mississippi för att påverka klimatet. Det är för övrigt högst osäkert om något annat land heller gör det.
Man kam göra en jämförelse med vår så kallade ”plastpåseskatt”. Den haltar visserligen något eftersom plastavfall bevisligen påverkar många känsliga ekosystem. Men här gäller samma princip om Sveriges globala påverkan.
Sverige påverkar självklart inte alls plastavfallet i miljön genom en plastpåseskatt. Anledningen till att den nya ”regeringen” inte avskaffade eländet beror på att den helt enkelt inte vill avhända sig en möjlighet att pungslå folk.
För MiljöPhascister och klimattalibaner gäller alltså principen att Sverige ska vara ett solidariskt föregångsland.
Att folk riskerar att få gå från gård och grund bekymrar dem föga. Förutom att som undertecknad vara välbetalda nog att ha råd så är de också globalister.
De erkänner alltså inte det enkla faktum att folk som bestämmer över andra i första hand ska bry sig om sina egna.
Faktum är att deras omsorg om människor ökar med kvadraten på avståndet med en maxgräns ungefär i främre Orienten och mellersta delen av den afrikanska kontinenten, därefter falnar det snabbt.
Att lintottar till svenskar skulle behöva någon vidare omsorg förnekas kraftfullt. Liksom svensk kultur och annat de finner tarvligt.
För övrigt, tycker MiljöPhascister och klimattalibaner, har staten en för ändamålet oändligt djup kassakista att ösa ur om situationen börjar gå dem ur händerna. De snattar de hellre från den samtidigt som de, blåsiga dagar i alla fall, lägger ut prisuppgifter på sociala medier som anses ge högerspöken som undertecknad på pälsen.
Problemen med denna form av ”solidaritet” är många. Ett av det mest framträdande är att Sverige har ett bra ruttet klimat med fyra årstider, en stor del av tiden är det helt enkelt förbannat kallt här.
Ett annat är att Sverige har många elintensiva industrier och annat som drar ström. Vi har heller inget moraliskt ansvar för att förse kontinentaleuropa med ström, vad de hittar på där nere är rimligtvis deras problem.
Men mest av allt är problemet att ”solidariteten” drabbar människor som inte har råd att vara ”solidariska”. Det drabbar relativt fattiga människor och småföretagare som lever på marginalerna.
Välbeställda vita medelålders män som undertecknad, med låga eller obefintliga bostadslån som kan stoppa undan 10 papp eller mer i månaden och ändå leva som kungar, skiter väl i vilket.
För detta hatas vi av MiljöPhascister och klimattalibaner. Förmodligen för att de lider av någon form av så kallad intellektuell funktionsvariation som förhindrar dem att tänka klart och redigt.