Cirkulera (här finns inget att se)!

Under första halvåret 2022 anmäldes totalt 685 624 brott, vilket var 6 procent färre än under motsvarande period 2021.

Åtminstone om man får tro officiella siffror från Brå.¹ Av höga vederbörande anses det vara ett bevis för medborgarna borde cirkulera. Här finns nämligen inget att se och knappast något att oroa sig för.
Vi lever helt enkelt i ett socialistisk lyckorike och paradis av parlamentarisk demokrati!

Vad gäller bombningar skedde 88 explosioner 2021, jämfört med 98 året innan och de flesta sker i de tre storstadsregionerna. Knappt hälften av explosionerna ägde rum i region Syd, en tredjedel i region Stockholm och knappt 15 procent i region Väst. I regionerna Öst och Bergslagen har antalet explosioner ökat något jämfört med föregående år.

2022 har drygt 70 explosioner inträffat i Sverige och om det fortsätter i den takten räknar polisen med att den totala siffran från 2021 kommer överträffas. Som bekant är det så att främst bostadshus som drabbas nattetid när människor är hemma och som minst alerta.

När det gäller skottlossningar har det tills den 1 september i år skett 273 stycket. Under 2021 var årssiffran 344, under 2020 379 stycken.
Slutsatsen är således dyster, i år kommer siffran sluta högre än de närmast föregående åren.

Det är en snabb sammanställning av siffrorna som cirkulerar i debatten. Enligt höga vederbörandes inställning, och man ska komma ihåg att de i oroande utsträckning är gravt vänsterblivna, är det ett bevis för att vi medborgare har hög grad av upplevd otrygghet.
Vilket är jämförbart med att höga vederbörande egentligen tycket att du och jag är en samling loppbitna byfånar som inte begriper att vi ska vara lugna och fortsätta konsumera som vanligt.

Det är med andra ord ungefär som vi kan förvänta oss att det ska fungera. Om inte makthavare klarar av att hantera problemen så förklara man helt sonika att problemen egentligen inte existerar.
I så måtto har makthavarna rätt att det rent statistiskt är svårt, faktiskt nästan på omöjligt, att som inte gängkriminell drabbas av dödligt skjutvapenvåld.

Problemet med den förklaringsmodellen är att folk som absolut inte är inblandade ändå drabbas i mycket högre utsträckning än förr. Exempelvis mammor och barn på lekplatser och folk på köpcenter.
Vad gäller bombningar av hyreshus drabbas också helt oskyldiga människor. I Sverige har dessutom helt oskyldiga barn dött av bilbomber och handgranater inkastade i lägenheter.
Detta kan inte annat än beskrivas som ett sluttande plan där vi långsamt tillvänjs vid det faktum att oskyldiga offer är en del av normalbilden.

Det är detta som är den upplevda otryggheten, rädslan för att jag och mina anhöriga nästa gång kan råka illa ut. Det är den rädsla som höga vederbörande vägrar ta på allvar och polisen inte kommer kunna hantera hur många klipp på dansande och lipande konstaplar man än lägger ut.

Ett rimligt synsätt på sakernas tillstånd är att kriminalitet aldrig ska löna sig och att rehabilitering per definition inte ska vara målet.
Viktigast är att garantera hederligt folks rätt till att leva sina liv i frihet.

Vi måste helt enkelt slänga det mest stolliga av socialpsykologiserandet överbord och konstatera faktum, så kallad livsstilkriminalitet är ett aktivt val av individen. Åtminstone är det så i ett välordnat land som Sverige.
Väljer man ändå att skjuta och spränga sig upp genom den kriminella hierarkin så bör samhället svara med hårdhandskarna.

För personer som saknar medborgarskap är saken enkel, det ska utan pardon utvisas. För personer med förvärvat medborgarskap skall det dras tillbaka och därefter får utvisning ske. I de fall utvisning inte kan ske måste strikt inlåsning tillämpas eftersom ingen vill ha dem springandes fritt i samhället.
Tanken på rehabilitering kan vi släppa eftersom den inte har fungerat hittills och har obefintliga utsikter för att bli lyckad i framtiden.

För formens skull kommer jag ge den tillträdande justitieministern 3 månader på sig att rådda i den röra som Mållgan lämnade efter sig. Därefter ska jag jaga honom eller henne med blåslampa!

1. Brå, Brottsförebyggande rådet, är en myndighet under justitiedepartementet som har till uppgift att bedriva starkt politiserad forskning om brottslighet i Sverige och presentera statistik, analyser och förslag som får höga vederbörande att känna sig lugna. Deras egen beskrivning av sin verksamhet hittar du här.