Censur

Det finns klart flera orsaker till varför vänstern älskar censur.

Den viktigaste är givetvis att de anser världen trevligare om alla tycker lika, och visst kan det hållas för sant att upplopp är otrevligt!
Vidare är det utan tvekan så att folk som slipper ta del av en hel massa olika perspektiv på sakernas tillstånd är lättare att manipulera. Det blir mindre tjafs helt enkelt, och tjafs kan också definieras som otrevligt.

Synpunkterna utifrån högermörkret, där bland annat jag håller till, bortser man gärna ifrån. Vi anses per definition mer eller mindre, oftast mer, skogstokiga.

Idag vågar man knappast yttra att en viss herr Putin har både bra och dåliga sidor. På senare tid, enligt vad jag anser, uppvisar han  visserligen allt sämre och sämre karaktär. Men helt fel ute kan han inte varit hela tiden fram tills nu.

Eller att kravaller i våra påstådda utanförsskapsområden till 100 procent beror på dem som utför kravallerna, inte koranbrännande danskar.

Etablissemanget har betydande svårigheter att förklara varför ”mammor” kastar sten och bevisligen uppmuntrar sina barn till detsamma. Förklaringen är att detta ”beror på andra saker”. Helt säkert menar man det påstådda utanförskapet som dessa människor sägs lida av.

Vi som inte håller med om det får väl vara glada att det ändå är så få som är så pass utanför att de måste kasta sten på farbror blå och bränna hans bilar. Så få verkar de vara att man utan problem skulle kunna chartra ett endast medelstort fraktfartyg, hysta in stenkastarna i detsamma och förflytta dem till ett ställe där deras utanförskap inte är vårat problem att hantera (alternativt, där de inte skulle vara så utanför hela tiden).

Men att vilja censurera är en sak. Att göra det i verkligheten är svårare än man anar. Eller var det åtminstone tills våra påstått ”sociala” medier dök upp.

Bilden som är bifogad denna text publicerade jag igår på det omtalade Facebook. Då jag är politiskt aktiv är det bekvämt att ha ett konto på den plattformen.
Självklart skulle jag aldrig gjort det. Nästan per omgående så reagerade censurprogrammen och förbjöd mig att agera under en veckas tid.

Bilden, som visserligen kan sägas vara ett brott mot allt vad god smak heter men samtidigt ganska kul, ansågs bryta mot Facebooks förbud mot nakenhet.
Då går det som det går, aja-baja!

Jag kan konstatera att vad helst som slog larm så har man i alla fall inte utrustat det med varken humor eller ironi. Vilket ligger helt i linje med vänsterns uppfattning om hur en slipsten skall dras. Allt ska så långt det går likriktas, avhumaniseras och tvingas in i en och samma mall.
Att vara spontan, lite full i fan och rentav plump från tid till annan passar dåligt in i en världsbild där precis alla gränser måste suddas ut och hatet mot den egna kulturen är norm.

Förstår man den principen begriper man bättre varför den senaste tidens kravaller förklaras med ”helt andra saker” än att primitiva vildar utan insikter om svensk lag, rätt och kultur går bärsärk för att en uppkäftig dansk vill bränna koranen.

Den svenska vänstern vill inte, varken intellektuellt eller känslomässigt, begripa att det finns människor som inte är som oss.
Vänstern önskar mer än allt annat en totalt globalistisk och gränslös värld där alla ska vara utbytbara mot varandra. Då ser man dessa avvikare som blommor att vårda, inte som de kulturfrämmande element de i verkligheten är.

Vidare kommer man in absurdum förespråka censur för att konvergera alla mot det som uppfattas vara idealtillståndet, att alla tycker lika om precis allting.
Först när hela världen är en steril våning med öppen planlösning full av vindkraftverk kommer man luta sig tillbaka. Även om det innebär att vår västerländska civilisation dör på kuppen.

Vilket givetvis är beklagligt på alla sätt och vis.
Sist men inte minst, om ni önskar bli till paria på Facebook så får ni gärna publicera denna text därstädes. Själv är jag som sagt avstängd!