Bryta Bilberoendet?
Är det dags att bryta bilberoendet?
Frågan ställs av medlemmar från styrelsen i Halmstad Naturskyddsförening som undrar ”Är bilen verkligen nödvändig för ett levande centrum?”¹
De önskar att kommunpolitikerna ska sätta ner foten och agera skarpt!
Förutom det sedvanliga talet om klimat och föroreningar tycks även en folkhälsoaspekt finnas med i föreningens argumentation.
De avslutar en ordrik debattartikel med en kravlista:
”• Ännu bättre kollektivtrafik
• Ännu bättre gång- och cykelvägar.
• Säkrare skolväg för våra barn.
• En grönare stad”
Vi kan börja med att konstatera att politikerna handlande redan medfört en så pass minskad besöksfrekvens i Halmstad centrum att vissa förutspår att centrumhandeln kommer vara helt död och borta ungefär 2030. Så går det nämligen när man i fullmäktige och nämnder drabbas av hybris och smäller upp två köpcentrum på ömse sidor av staden.
Folk kör nämligen mest bil och tar sig dit där det är lättast att parkera, ur det perspektivet kan Naturskyddsföreningens avdelning i Halmstad bli bönhörd fortare än de anar.
För det andra så är det ett faktum att politikernas försök att liva upp stadskärnan mest stöter på patrull hela tiden. Det famösa försöket att radera ut Picassoparken med ett flådigt hotell med tillhörande Sky Bar, där man sannolikt skulle kunna berusa sig lite finare, röstades bort av folket. Det hjälpte inte ens att en saluhall skulle fås på köpet, halmstadborna var stenhårda i sitt motstånd.
För det tredje, och det som Naturskyddsföreningen missar helt och hållet, politiker kan inte och ska inte helt och hållet styra människors val. Det måste vara upp till människorna själva att bestämma utifrån sina önskemål.
Framför allt är det så att politiker inte ska bry sig om hur människor väljer att förflytta sig. Det är en frihetsfråga, är det något vi inte behöver är det klåfingriga politiker som försöker rätta till tidigare felaktiga beslut genom att inskränka våra friheter.
Sålunda måste kollektivtrafiken växa organiskt och helt och hållet bära sina egna kostnader utan att subventioneras av skattepengar.
Befintliga gång- och cykelbanor underhållas ordentligt och byggas ut endast i takt med behovet.
Föräldrarna ta hela ansvaret för att deras barn kommer till och hem från skolan.
En grön stad säkras genom att politikerna och deras storhetsvansinne hålls kort.
Därmed inte sagt att det finns vettiga saker att göra med biltrafiken i Halmstad. Trafiklederna som skär genom staden kan diskuteras och gärna ledas om. Naturskyddsföreningen får mer än gärna använda sina pengar till folkbildande insatser och framhålla fördelarna att röra sig för egen maskin, men de ska inte sätta bocken till trädgårdsmästare och be politiker om hjälp. Risken att det helt och hållet drattar på ändan är för stor, vi ska ha mindre politik. Faktiskt så lite det bara går, det är nämligen politikens kattrakande som satt oss i det prekära läget vi står idag.
