Bomber och Granater

Bomber och Granater 1

Man kan konstatera två saker. Först att det är mycket omkring MC-gänget Bandidos just nu. Sedan att sprängtjänstens första regel alltid är att man själv ska befinna sig i skydd när det smäller.

Det går väl för övrigt inte helt att utesluta att mordet av en Bandidos-medlem i Linköping och sprängningen i Värnamo kanske har något samband med varandra. För så tycks det vara i den världen att reaktioner och motreaktioner pågår i en tröstlös cirkel som är svår att bryta sig ur. Jag talar där med erfarenheten från 90-talets MC-krig som jag upplevde från första parkett när jag bodde i Helsingborg.

Det är för dem som med alla andra i den branschen fråga om pengar i slutändan. Vem som har makt över ett visst territorium där ekonomiska vinster finns att hämta. Den vanliga trallen om “respekt” går inte heller att utesluta.
När det gällde 90-talets MC-krig uppnådde man tillslut en fredsöverenskommelse. Sannolikt berodde detta på att de inblandade parterna begrep att det kostade mer än det smakade. Fokuseringen på kärnverksamheten, vilken den nu kan vara, försvann och man begrep att lägga ner dödandet.

Sedan dess har det som bekant hänt en del saker. Med kapitalistlingo kan man förklara det så att fler aktörer dykt upp på marknaden och kräver sin del av kakan. Tyvärr är den marknaden de sysselsätter sig med helt och hållet oreglerad. Om man anser sig förfördelad görs inte saken upp av jurister i luftkonditionerade sammanträdesrum.

För politiker, som aldrig kan benämna saker vid sitt rätta namn, innebär detta en betydande utmaning. Vilket vi givetvis inte ska förvånas över.
Rent generellt håller jag det för otroligt att majoriteten av dem som bekläder höga poster i rikets ledning själv klarar av att sköta sina dagliga hygienbestyr. Det borde hur som helst vara en betydande utmaning för dem.

Problemet är nämligen att politikerna som är satta att bestämma över lagstiftning och resurstilldelning generellt inte begriper vad de håller på med eller hur verkligheten ser ut.
Något litet kan man försvara dem, faktiskt, eftersom de inte kan förutsäga framtiden. Men mest av allt förtjänar de kritik eftersom de snarare är intresserade av att klättra i hierarkin och försätta de som väljer dem i ett beroendeförhållande.

Detta har på senare år fått rent förskräckande konsekvenser när man, givetvis för att Sverige är en humanitär stormakt, lyckats importera problem som vi annars skulle vara utan.
Det räcker så att säga gott med de MC-gäng som var här från början. När vi blandar in klankriminalitet från främre Orienten och afrikanska rövarband går det helt över styr.

Om vi begränsar oss till polisens resurser går det att konstatera följande.
2016 fastslog “regeringen” som tror på regnbågsfisande enhörningar att polisen år 2024 skulle ha tillförts 10 000 nya anställda. Polismyndigheten har, eftersom “regeringen” inte själv specificerat hur många av dessa 10 000 som skulle vara poliser, satt målet till 70 procent nya konstaplar. Enkel grundskolematematik ger då vid handen att det ska vara 7000 nya poliser.
I slutet av juli innevarande år har polisen nyanställt 6956 personer, varav en fjärdedel är nya poliser. Likaledes enkel grundskolematematik säger oss då att 5261 poliser måste skakas fram till 2024 om polismyndighetens mål om 7000 nya konstaplar ska uppnås.

Man har givetvis lagt pannorna i djupa veck för att komma på en lösning. Forskare har tittat på saken och i god byråkratiskt anda inte fått tillgång till alla relevanta data trots att de skrivit under sekretessavtal med polismyndigheten.
Just nu arbetar man på att förändra kravprofilen på de som ska antas till utbildningen, det verkar nämligen vara där skon klämmer.
Vad det innebär överlämnar jag med varm hand till mina läsare att begrunda.

Om och när man har kommit tillrätta med polisens resurser och organisation återstår att arbeta med hur åklagare, domstolar och den så kallade kriminalvården ska hantera eländet. Jag kan inte tänka mig att man har kraft att utföra allt förändringsarbete parallellt.

Att lite försynt framföra synpunkten Sverige Först går givetvis inte hem. Inte heller faller Lås In dem och Kasta Bort Nyckeln i god jord, för att inte tala om Kasta Ut Dem!

Risken att det kommer fortsätta smälla i Sverige också efter valet 2022 är helt klart överhängande!