Boklag

Expressens kulturchef, Victor Malm, vill ha en ny boklag.

Så mycket längtar han att han på Expressens kultursida vänder sig direkt till ”kulturministern” Parisa Liljestrand (L) och rakt av beställer den.
Bakgrunden är mycket enkel, människor i Sverige lyssnar på den avart till litteratur som kallas ”ljudböcker”¹ och författarna får inte tillräckligt betalt för sin litterära möda.

Till saken hör att inte heller företagen som tar på sig uppgiften att producera eländet tycks göra någon bra affär. Visserligen vet Victor att berätta att Storytel minskat sin förlust på årsbasis från 233 miljoner till 64 miljoner kronor.  Det är väl förvisso inte helt klarlagt om moderna så kallade Tech-bolag verkligen behöver gå med vinst, på senare tid har dock investerare av olika slag dragit öronen öronen åt sig och kastar inte pengar över vilka dumheter som helst.
Bolagen måste åtminstone uppvisa en vilja att att sträva mot plusresultat!

I så motto har Victor Malm rätt att författarna inte blir särskilt feta på ljudböckerna. Han nämner i texten ”En krona för en barnbok, fyra spänn för en roman.”
Betydligt mindre än 30 spänn per styck som tydligen är vad den litteräre giganten har att se fram mot när det gäller pappersvarianten tankemödorna.
Det är här politikern Parisa Liljestrand från riskdagsliberalerna kommer in i bilden.

Victor Malm önskar att hon ska göra politik av saken och lagstifta om hur en slipsten skall dragas, det har man nämligen gjort lite varstans.
Det stör alltså kulturchefen på Sveriges ”obundna liberala” kvällsblaska att Sverige är sen på bollen när det gäller lagstiftning om hur kultur ska skötas, man måste vara ganska hårdhudad och sannolikt också mentalt frånvarande för att inte tycka att det är en märklig syn på vad en obundet liberal människa bör tycka!

Victor Malm tycker att Norges nya boklag är något att ta efter: ”Förlagen sätter fasta bokpriser som gäller i 12 månader. Under denna period får techbolagen inte erbjuda böckerna för strömning. Mycket enkelt, och mycket kraftfullt.” Vad han talar om är med andra ord att statlig priskontroll, låt vara under en begränsad tid. Men ändå att vi i Sverige ska lagstifta om vilka priser företag får eller inte får sätta.

Hur behjärtansvärda målen än är är priskontroll och kultur två frågor som staten absolut inte ska lägga sig i. Det finns inget som säger oss att utfallet kan bli än mer orättvist när man ska lagstifta om eländet, vi befinner oss nämligen i Sverige och somt kommer givetvis betraktas som viktigare än annat.²
Problemet är också mycket djupare än vad Victor Malm låter påskina, (alternativt: vad han vågar nämna, också Victor har väl en självbevarelsedrift) bad man riskkapitalister och annat löst pack som påstår sig driva tech-bolag att dra dit pepparn växer med sina förbannade dumheter skulle det bli ett jämrans liv.
Än värre vore det väl att tala om för människor att de framstår som lätt efterblivna eftersom de lyssnar på böcker istället för att läsa dem.

Victor Malm är som sagt kulturredaktör på en tidning som kallar sig ”obunden liberal”. I Sverige betyder det ungefär samma som att de anser sig veta bäst.
Problemet med ett sådant synsätt är för det första att det inte är sant, för det andra att han inte riktigt betänker att vi snart kan ha en ”kulturminister” som är än värre socialistisk än den nuvarande. Det finns inget som säger att landet efter nästa val kan ha en stolle från MiljöPhascisterna på posten. De, och för all del alla andra partier på den politiska yttervänstern i Sverige, är i de närmaste allergiska mot att inte utveckla lagstiftningen på kulturområdet.
Låt oss därför inte ge dem något att utveckla!

Till Parisa Liljestrand (L) riktar jag därför följande önskemål. Lyssna i Victor Palm, läs en riktig bok istället och berätta för alla i din omgivning om glädjen i att göra det istället för att lyssna.
Då kanske fler får upp ögonen för läsandets riktiga och sanna glädje. Den är mycket bättre än statlig påverkan genom lagstiftning om priskontroll!

1. För er som inte känner till dem så läser alltså någon in boken som sedan kan distribueras i stora mängder till individerna i den moderna kulturskymningen som tvångsmässigt sysselsätter sig med flera saker samtidigt och inte en sak i taget. På så sätt känner sig människor oerhört tidseffektiva och slipper vara primitiva vildar som reflekterar på ett djupare plan över både litteraturen och livet.
2. Om inte annat kommer nog företagen som producerar ljudböckerna i samarbete med vissa ”bättre” författare påstå det.