Bo och Bygga

Bo och Bygga 1

Enligt “inrikesminister” Damberg, som uttalar i sig i DN via sin pressekreterare eftersom han själv är för upptagen med att konspirera om partiledarposten i sosseriet, är samhällsplaneringen ett kommunalt ansvar.

Han uttalar sig angående så kallade klimatanpassningar. Det har på senaste tiden med all tydlighet framkommit att kommunerna inte tar det ansvar som regelverket föreskriver, åtminstone om man får tro försäkringsbranschen. De hotar nu resolut med att vägra försäkra byggnader som de anser vara placerade på fel ställe. Det vill säga för nära kustlinjen eller i andra områden där översvämningsrisken kan anses vara för stor.

Att Damberg uttalar sig på ett sätt som friskriver honom och resten av “regeringen” från ansvar är inte förvånande. Det är nämligen en paradgren som alla därstädes placerade förväntas excellera i.
Man smiter från ansvaret i frågan om bidragsmigration. Man smiter från ansvaret i frågan om våldsexplosionen bland kriminaldårarna. Vidare vägrar man hantera det mesta som rör basindustri, elförsörjning, sjukvård, försvar och allt annat som rör administrationen av ett industrialiserat västland som börjat hamna på dekis.

Om Damberg et al. skulle vara ärliga, vilket vi nog inte kan förvänta oss, borde de givetvis medge att det intresse de tjänar är det så kallade egenintresset. Om än lätt förklätt till omsorg av de stackars förtappade skatteslavarna, som inte begriper sitt eget bästa, vilka de är satta att styra över.

När det gäller detta med att sätta bo nära vatten är jag benägen att hålla med om att folk inte alltid förstår de möjliga konsekvenserna av sin längtan.
Att bo nära havet eller åar och floder har nämligen vissa svårigheter oavsett om det förekommer en klimatpåverkan eller inte. Risken är nämligen att det svämmar över.

Kommunerna kan man inte alltid lita på i sammanhanget. Politiker och tjänstehen är oftare upptagna med att sätta området på kartan än att måna om sina invånares bästa.
Man tänker som så att vill folk bo nära vattnet ska de väl få det, helt enkelt.

Problemet med vatten är dock inte helt enkelt. Det kan i själva verket vara så att vattenavledning i en annan kommun skapar problemen. Fastighetsägare får vidare bara göra saker på sin egen mark när åtgärderna kanske skulle innefatta fler markägare.

Det kan i själva verket uppfattas förvånande att varken sosseriet eller MiljöPhascisterna går igång på de nästan oändliga möjligheterna till att lagstifta om hela baletten.  Det vill säga fastslå tydligt och precist hur det ska gå till med byggnationerna.
Anledningen till att man inte gör det går givetvis bara att spekulera i.

Det kan vara så att man inte vågar eftersom det skulle bli ett hemskans liv på dem som nödvändigtvis vill betala hutlösa summor för risken att få sina hus översvämmade genom att bygga för nära vatten. Ett sådant resonemang förutsätter dock att regeringen består av personer som både har känslor och förmåga att reflektera kring dessa. Det låter helt otroligt och måste således vara helt fel!

Förmodligen är det så enkelt att man helt enkelt inte bryr sig. Varför skulle man det, förresten?
“Regeringen” struntar i landets elförsörjning, i basindustrin, i kärnavfallet och det faktum att folk som varit försvarsmakten behjälpliga utomlands riskerar att mördas av talibaner. De struntar i kriminalitet, av bidragsmigranter sönderskurna medborgare, ihjälskjutna barn, polismord och kallar medborgarnas högst påtagliga oro för “upplevd oro”.
Åtminstone skiter man högaktningsfullt i det så länge som möjligt.

Frågan är varför vi har en “regering” alls?

I själva verket är det så att jag oavsett om det förekommer klimatförändringar eller inte tycker att försäkringsbranschen har ett gyllene tillfälle att visa var skåpet ska stå. Det vore rent av befriande ur ett klassiskt liberalt perspektiv att få läsa om det försäkringsbolag som vågar gå i bräschen för rätten att säga stopp till de värsta avarterna till vattennära byggnationer.
Kommunerna och staten kan sedan stå där med nesan av att inte kunna sätta sig själv på kartan med alla sina fjantiga projekt.

Så är det nämligen, tycker jag och många med mig, att den som vill bygga och bo måste tänka lite själv också. Risken för att det svämmar över är och har alltid varit något man får ta med beräkningen, och det är inte mer än rätt att man själv får ta konsekvenserna av sina strandnära drömmar!