Blåljuga

Den nya ”försvarsministern”, Pål Jonson (M), har i SvD excellerat i den sköna konsten att blåljuga det svenska folket rakt i ansiktet.

Det är självklart inget förvånande per definition, trots att karln skall vara doktorerad i krigsvetenskap är han i första hand rikspolitiker.
Som sådan ingår det i kravspecifikationen att vara flyhänt och vårdslös med sanningen. Möjligen kan man tycka illa vara att vi som inte röstat på honom ska behöva lyssna på honom och  ta konsekvenserna av babblet. Fast antagligen får vi stanna vid att konstatera följande: det är helt enkelt ett resultat av parlamentarisk demokrati!

Pål Jonson uttalar sig enligt följande: ”Avgörande för Sverige är att Ukraina överlever.”

På många sätt ett anmärkningsvärt uttalande. Särskilt när man läser hans svar på frågan om finns anledning för människor att vara rädda; ”– Jag tycker inte man ska vara rädd. Men man bör vara medveten om att säkerhetsläget över tid har försämrats kraftfullt och man behöver vara vaksam på saker i vår närhet. Det kan handla om vilka källor man använder och vilken information man tar till sig.”

Det sistnämnda är mer eller mindre en direkt uppmaning att inte söka alternativa perspektiv på hur tillvaron ska betraktas. Exempelvis tror jag att statsunderstödda SvD av ”försvarsministern” betraktas som en mycket seriös nyhets- och perspektivförmedlare. Undertecknad hamnar någonstans mellan rysk påverkansoperation och direkt makulatur.

Den nuvarande och pågående operationen ryska krigsföringen i Ukraina, eller om det fortfarande är en specialoperation, omöjliggör samtidiga andra fronter för Putin.
Ryssland har helt enkelt inte de resurser som krävs för att sätta igång några fler krig. Givetvis är vår i krigsvetenskap doktorerade ”försvarsminister” synnerligen medveten om detta faktum.

Alla som någon gång sysslat med att seriöst analysera vad krig egentligen är, och det hr man givetvis om man uppbär en doktorsgrad i ämnet, slås omgående av att det i grund och botten är fråga om logistik. Kriget kräver kulor, granater och annan materiel. Putin fick bistert erfara det när en gigantisk konvoj i början av kriget, eller om det ska vara specialoperationen, körde fast och stod still.

Vidare krävs det en ohemul massa folk eftersom det ligger i sakens natur att soldater hela tiden faller ifrån. Krig maler bokstavligen ner människor.
Det har också visat sig vara komplicerat att ordna med eftersom många inte vill delta i eländet. De som inte har något val syns illa motiverade, knapert utrustade och dåligt tränade.

Hur Putin ska lyckas hota oss i en större skala, eftersom han först måste skeppa folk över Östersjön eller slå genom Baltikum och/eller Finland, eller både och, synes för balanserat folk vara en gåta.

Även om det nu blir så att Putin lyckas erövra Ukraina helt eller delvis så innebär det att han gör det till ett oerhört pris och med det återstående problemet att territoriet skall hållas. Det lär bli en diger uppgift att hantera för en krigstrött rysk armé. Sannolikheten för att man önskar nya äventyrligheter får ses som ytterligt låg.

Återstår då detta med kärnvapen.
Putin må vara en gangster men har är inte en knallkork. Han vet vad som händer om han smäller av en atombomb. Sannolikt tar det bara ett par timmar innan Kreml och han själv är utraderad från jordens yta. Inte en ens en isolerad användning av taktiska kärnvapen kommer accepteras. Man kommer i första hand svara med den mest omfattande användningen av konventionella stridsspetsar som världen skådat. Den ryska flottan kommer slaktas och deras undervattensburna kärnvapen-kapacitet vara ett minne blott.

Allt detta vet givetvis ”försvarsministern” mycket väl. Men för att legitimera behovet av sin egen existens som politiker måste stämningen vara så pass hysterisk att skatteslavarna och valhjonen inte tänker helt för mycket själv.
Det är därför som ”försvarsministern” blåljuger svenska folket rakt upp i ansiktet med formuleringen ”Avgörande för Sverige är att Ukraina överlever.”