Bistert Faktum
Nu är det ett bistert faktum att Uffes ministär är verklighet, med 176 mot 173 i riskdagen är det bara att se sanningen i vitögat och dra blankt!
Hopp finns givetvis fortfarande att eländet skall bli kortlivat. Men också med det hoppet är vissa avigsidor uppenbara, den ministär som då ersätter honom kan bli etter värre!
Sen största risken för Uffe är självklart livet och kivet inom pseudoLiberalerna. Om det nu inte är så att upproret är allmänt utbrett så är det i alla fall ovanligt högljutt.
Man ska hålla möte till hösten och efter det lär vi veta vad som väger tyngst hos kryptosocialisterna i det partiet.
Är det att Johan gjorde en rasande upphämtning eller det vänsterliberala godhetsonanerandet?
Dessutom har ministären Uffe bara 3 rösters övervikt och SD att hantera. Vi kan konstatera att det svenska systemet med spärrar till riskdagen bevisat sig minst sagt suboptimalt. Det är ju snuttpartierna, i detta fallet pseudoLiberalerna, som kan ställa till det med så små övervikter. Mot ideologiskt övertygade rätfotingar och nykterister med batonger i sidenfodral står sig vårt parlamentariska system slätt.
Så var det SD för sig också. Självklart har de allt att vinna på att följa den överenskommelse som slutits. Notabelt är att de också är fria att köra självständigt i de delar avtalet inte gäller.
Får de bara ordning på sina frispråkiga politiker innebär det att SD på riktigt har möjlighet att visa sig vara de vuxna i rummet.
Då är SD snart redo att ta ansvaret vid första bästa kris och i värsta fall, om de känner vind i ryggen, gå ut och sopa mattan med övriga partier i ett eventuellt nyval.
Att den frispråkiga Fallenkvist tillfälligtvis tagits ur tjänst passar bra in i strategin. Hon var bra att ha när SD fortfarande hade behov att framstå som sturska. Nu orienterar man sig bort från den attityden eftersom det lätt riskerar att slå över när man kommit in i de finare salongerna.
Svårigheten blir nu att behålla kärnväljarna samtidigt som nya själar ska attraheras.
Ebba bidar sin tid och hoppas på en lagom tung och huvudsakligen ansvarsbefriad ministerpost. Näringslivsminister är enligt mitt förmenande något som borde passa henne. Det låter tungt och renderar mycket TV-tid samtidigt som en sådan givetvis inte kan göra ett dyft för att hjälpa näringslivet.
Mycket resor blir det också till Bryssel och annorstädes när hon tillsammans med kollegor ska styra upp regelverk (till att bli ännu krångligare) samt skriva på kontrakt som någon annan förhandlat fram. Många fototillfällen lär det också bjudas på vilket innebär god PR för det progressiva landet Sverige.¹
Johan, om han överlever sitt inbördeskrig, är självklart som klippt och skuren för pseudoLiberalernas älsklingsområde: skolan.
Vårt utbildningssystem är i princip bortom all räddning och passar således bra för de icke verklighetsförankrade pseudoLiberalerna. Vore de liberaler på riktigt skulle partiet givetvis gå till val på att skrota hela det skattefinansierade eländet, för dem vore det dock som att spika igen sin egen kista.
Självklart tar Uffe själv hand om statsministerposten och fördelar de tyngre departementen bland sina betrodda.
Efter åtta års ökenvandring anser de sig förtjänta även om valresultatet säger något annat. Som bekant har inte vänsterblivenheten underlåtit att meddela oss andra vad slutresultatet kommer bli.
Död, pina och helveteseldar är vad som kan förväntas, men bara i bästa fall. Som nation har Sverige redan avskrivits på det internationella planet och snart nog patrullerar vandelpolisen gatorna i Svenska städer. Det lär enligt initierade bedömare bli en variant av den så i ropet varande iranska moralpolisen.
Eller så blir det som jag tror, affärer som vanligt. En halvskakig mandatperiod med risk för nyval. Samt givetvis en hel massa sosserier av det normala slaget, i grund och botten är nämligen alla risdagspartierna överens om en mycket grundläggande sak.
Vi medborgare ska alldeles hålla käft och låta politikerna lösa de problem som de själva ställt till med. Den åsikten företräder de alla med emfas, vi som tvingas leva med eländet ombeds att cirkulera och låta den demokratiska processen ha sin gång!
- Men det glunkas också om socialminister samt klimat och miljö, att politiker skulle kunna göra någon relevant skillnad inom de områdena håller jag också för otroligt.
