Bibliotek och Medborgarservice

Bibliotek och Medborgarservice 1

Stockholms stadsbibliotek ritades av arkitekten Gunnar Asplund och invigdes 1928. Man kan utan att överdriva betrakta arkitekturen som ett tempel för böcker och lärdom. Mindre känt är biblioteket för att undertecknad svimmade i läsesalen när jag studerade för en avgörande tentamen på Karolinska Institutet.

Hur det än är med arkitekturen och avsvimmade studenter så ligger biblioteket i framkant när det gäller att ta sig an samtidens problem. Man har nämligen anställt en Bibliotekssocionom.
Anledningen härtill är att man har problem med uteliggare som urinerar i biblioteket och andra aparta typer som stör.

De flesta av oss som är någorlunda orienterade i samhällsdebatten har väl för övrigt hört om att biblioteken lite varstans tvingas plocka in väktare för att råda bot på buset. Att anställa en socionom är då en naturlig utveckling i tangentens riktning.

Inom den högre kultursfären förs det en debatt om vad bibliotek egentligen ska vara. Vad jag, ett simpelt högerspöke vars enda mål i livet skall vara att producera skattepengar, förstår är man åtminstone överens om vad bibliotek inte skall vara. Nämligen en plats där man huvudsakligen har böcker, eller som Ivar Arpi träffande uttrycker det i SvD; Bibliotek skall inte vara ett tempel för böcker.

Ivar Arpi och jag delar åsikten att det blir förfelat när biblioteken ska vara så mycket annat än just ett tempel för böcker. I själva verket är jag redo att fundera på om inte bibliotek kan sägas vara en kommunal kärnuppgift. Även om den bakomliggande principen givetvis är gravt socialistisk är det en typ av socialism som är fördragbar om man håller sig innanför ramarna.
Det finns massor av böcker jag kan tänka mig att läsa utan att äga dem, vad passar då bättre än att kunna låna dem, läsa dem och lämna tillbaka dem?

Tidigare har det rapporterats om hur biblioteksanställda i Skåne uppfattades ha ett behov av utbildning i vardagsarabiska. Det ansågs ingå i deras påstått demokratiska uppdrag, eller något annat mummel, att kunna kommunicera med bibliotekens besökare. Dessa icke svensktalande individer tar hjälp av personalen för att orientera sig i samhället, kopiera dokument och dylika ting. Förutom då att, kan man antaga, låna böcker på sina hemländers skriftspråk.

Tanken slog väl aldrig beslutsfattarna att biblioteksbesökarna själva har ett ansvar för att kunna tala och förstå språket i landet de uppehåller sig. Eller så är det verkligen så att den intellektuella nivån hos vissa människor är så låg att de omöjligt kan lära sig den grundläggande svenska som krävs för att besöka ett svenskt bibliotek.

I Halmstad, och säkerligen också andra städer i Sverige, har politikerna kommit på en synnerligen listig metod att minska trycket på biblioteken. Man har inrättat så kallade medborgarservice.

I Halmstad är ett av kontoren för detta strategiskt placerat på Andersberg. Stadsdelen år minst sagt inte känd för att vara överbefolkad av etniskt, genetiskt och kulturellt svenska personer.
Senast när man höll en förbrödrande kulturfestival i området slutade det med skottlossning.

Det andra är lokaliserat på Vallås, som väl uppfattas som något mer diversifierat. Däremot har man inget kontor ute i Söndrum eller Tylösand. Dessa områden är istället kända för sin höga koncentration av dyra sportbilar och smaklösa villor med öppna planlösningar.

På dessa kontor jobbar samhällsvägledare som bland annat hjälper dig att kontakta myndigheter och fylla i blanketter.
Vidare kan man få hjälp att förstå dokument. Samt min favorit, få information om vad som händer i området.
Att läsa tidningar på olika språk låter oerhört kontraproduktivt ur ett integrationsperspektiv, tycker jag. Ska inte hela syftet med verksamheten vara att de lär sig läsa och fungera i Sverige på svenska?

Vad som slår en är att varken kulturfantomerna, tjänstehennen eller politikerna tycks begripa två fundamentala saker.

Nämligen att bibliotek i grund och botten inte är värmestugor, socialkontor eller fritidsgårdar. Bibliotek har man primärt för att medborgarna ska ha tillgång till böcker.
Dessutom är det så att det aldrig kan vara majoritetssamhällets uppgift att integrera människor i samhällskroppen. Det får de göra själva, möjligen med hjälp av frivilliga krafter.

Vi ska dock hålla en sak i minnet.
Jag anses förmodligen inte begripa vad jag talar om eftersom min syn på saken är att man ska ställa krav på folk som kommer hit. Uppfyller de inte kraven tycker jag dessutom att vi kan förflytta dem till en plats där de bättre kommer till sin rätt, så vi slipper eländet.
Att vi skulle sätta lintottar till svenskar i första rummet ingår INTE i det “demokratiska uppdraget”!