Betygssystemet

Det finns bara ett sätt att komma tillrätta med betygssystemet i grund- och gymnasieskolan.

Lösningen är så enkel och självklar att ingen av de inblandade parterna, lärare, föräldrar, barn och allra minst politiker eller skolbyråkrater ens har vågat fundera över saken. Man slopar betygen.
Detta kommer leda till att skolan, som vi tyvärr kommer få dras med ytterligare ett tag, kommer kunna ägna sig åt det som på byråkratiska och politiska kallas för kärnuppgiften, nämligen att lära ut till kravalknotten vad de kan tänkas behöva för att klara sig senare i livet.

I förlängningen ligger givetvis att skattefinansierad och statligt styrd skola avskaffas helt och hållet. Men som det heter, Motala byggdes inte på en dag. En sak i taget, vi får se till att fasa ut den socialistiska indoktrineringen lite pö om pö för att inte svenska folket, som under decennier tränats in i inlärd hjälplöshet, ska drabbas av kollektivt hjärnfrys och helt tappa farten!

Slopar vi betygen krävs andra metoder för att barnen ska kunna söka sig vidare till nästa nivå i utbildningssystemet. Det finns i princip två metoder att ta till, antagningsprov eller brutal utslagning.
Svenska barn, i den mån hänsyn ska tagas till deras vilja, kommer nog lättare acceptera antagningsprov eftersom de redan nu i stor utsträckning testas genom nationella prov. Vill man köra sillmjölkevarianten av antagningsprov, och kan garantera säkerheten vid nationella prov, låter man de nationella proven utgöra hela grunden för betygen.

Jag tycker att antagningsprov till varje utbildning på gymnasiet låter bättre. I så motto har gymnasieskolorna mycket gratis att de mycket väl känner till vilka krav som ställs på respektive utbildning och kan utforma proven därefter.
Givetvis kommer många skolor gråta blod över ett sådant system eftersom det innebär att man får anstränga sig extra mycket. Inga skolor kommer i längden kunna leva på att sälja glädjebetyg till eleverna eftersom antagningsprov till högre utbildning obönhörligen avslöjar slapphet.

Brutal utslagning är också en tänkbar variant, kanske främst till högskola och universitet. Istället för dagens system med betyg, högskoleprov och olika antagningsgrupper in absurdum så får folk välja vilken utbildning de vill. När de väl gjort det så gäller det bara att klara proven, både skriftliga, muntliga och praktiska. Den som inte gör det får helt packa och gå, inte som idag göra om för att det ska bli rätt.
Det kan tänkas att man får en viss fason på studietekniken för att klara uppgiften ganska snabbt med ett sådant system.

Många kommer anföra mer eller mindre bra motargument mot den tingens ordning som jag föreslår. I Sverige kan det tänkas att rättviseaspekten är den viktigaste.
Mot rättviseaspekten finns dock en mycket relevant invändning, vill vi inte hellre ha en som kan sin sak hellre än någon som slirat genom utbildningssystemet? Mitt svar på den frågan är så självklart att jag inte ens tänker skriva vad jag tycker.

I förlängningen ska givetvis utbildningssystemet som sådan monteras om helt och hållet. Staten ska inte ha med det att göra mer än intressera sig för de aspekter som är av strategiskt intresse för den. Det kommer fortsättningsvis finnas behov av särskilt utbildade statstjänstemän i ett klassiskt liberalt samhälle. Man kan också mycket väl tänka sig att staten är den mest kompetenta anordnaren vissa utbildningar.
Sådant kommer med viss sannolikhet lösa sig per automatik. Principen vi talar om här är att staten kapitalt misslyckats med att producera ett lämpligt urvalssystem, vi måste inse det och göra om och göra rätt.

En sak till som vi måste inse är helt enkelt att alla inte ska med. Av tusen och ett skäl är det så att alla inte är lämpliga för högre utbildning, de flesta av dem som inte är det inser det också själva och behöver inte den extra omvägen via ett dokument för att förstå den saken.
Det är dags att vi inser det!

Sist men inte minst, jag står fast vid att Nato inte är för oss och att Swexit bör ske per omgående, helst redan igår!