Berätta

Om detta må vi inte berätta.

Nämligen att marockaner i Belgien anställer upplopp i Belgien efter vinst för det marockanska fotbollslandslaget mot det belgiska i det förevarande världsmästerskapen i bolltrillning.

Enligt samstämmiga uppgifter är det inte första gången marockanska fotbollslandskamper, oavsett var eller mot vem de spelas eller hur de slutar, resulterar i upplopp i Belgien. Man läser också den vanliga svadan om att marockaner i Belgien är ”socialt utsatta”, det vill säga sitter fast i arbetslöshet, kriminalitet och droger.

Landet har cirka en halv miljon invånare av marockanskt ursprung efter att bilindustrin på 1960-talet ordnade med ett gästarbetaravtal med Marocko för att få arbetskraft.

På så sätt skiljer sig situationen från svenska förhållanden där upplopp och kravaller anställs av genuina bidragsmigranter med betydligt senare ankomstdatum. Den påstådda ”sociala utsattheten” med arbetslöshet, kriminalitet och droger är förmodligen lika för respektive länder.
Det som skiljer mest verkar vara att den religiösa niten är betydligt högre i Sverige.

En fråga som vi bör ställa oss i sammanhanget är om fotbollssupportrar är särskilt våldsamma. Svaret är ett försiktigt jakande. Men en märkbar skillnad noteras i att så kallade ”firmor” brukar träffas avskilt för att puckla på varandra och sen är det bra med det.
Visst kan det bli våldsamheter på stan i exempelvis Sverige också, men knappast av de dimensioner som inträffade i Belgien.

I Belgien var det dessutom inte belgare i gemen, eller belgiska fans, som råkade ut för mobbens vrede, det var polisen. Helt enkelt marockaner, eller personer av marockanskt ursprung, som pucklade på den repressiva statsmaktens våldsinstrument.
Åter kan vi konstatera att det avvek från västerländsk våldsutövning där fans slåss mot fans. För att tala klarspråk, illa ”integrerade” typer slogs mot landet som föder och klär dem!

Likheten med de svenska muhamedanupploppen är således slående.

Nu passar det bra att ställa sig 10 000-kronorsfrågan.
Var, i både Belgien och Sverige, är de upplopp som anställs av fattiga och ”socialt utsatta” etniska belgare och svenskar?
Det måste rimligtvis vara fler än jag som undrar, eller hur?

Sannolikt är den mycket lättare att besvara än vi tror. Nämligen att det i ganska stor utsträckning föreligger någon annan skillnad än den påstått ”sociala utsattheten”.
Åtminstone verkar det vara klart och tydligt här i Sverige där det huvudsakligen är medelklassen som ägnar sig åt att bedriva ohörsamhet mot den repressiva statsmaktens våldsinstrument genom olika ”klimataktioner”. De är visserligen inte ens hälften så våldsamma som upploppen, men likväl ett störande moment i samhället. Samma nytta gör de i alla fall som upploppen, nämligen ingen alls.

Det enklaste förklaringen är sålunda den kulturella. Varken i Belgien eller här i Sverige har människorna som begår upploppen tillräckligt inlemmats i samhällskroppen för att fullt ut kunna fungera i densamma.
De är med andra ord avvikande och bör behandlas som sådana.

Om detta må vi dock inte berätta eftersom en sådan slutsats omedelbart leder till konstaterandet att västerlandet misslyckats i sin iver att fördela välståndet till de förfördelade som sökt sig hit.
Det går givetvis inte för sig, skam vore annat! Om så vore fallet har nämligen såväl väljare som politiker per definition misslyckats att göra rätt. Bättre än att ta skeden i vacker hand och skåda verkligheten i vitögat är att desperat försöka skylla ifrån sig.

Personerna som kommer hit är fattiga och vet inte bättre. Vi vet inte bättre och är för övrigt förtryckare. Vår kultur är ett uttryck för koloniala maktstrukturer. Det är den vita mannens förtryck och så vidare i all oändlighet.

Men aldrig någonsin är det så att vissa specifika grupper med avvikande religioner har eget ansvar för sitt liv och hur det skall levas!
Medans vi funderar på det så får vi hålla tummarna för att det marockanska fotbollslandslaget inte förlorar, då lär det bli ett sjuhelsikes liv i Belgien!