Bellum omnium contra omnes

Thomas Hobbes sitter förmodligen på ett moln, eller tar en paus från kolskyfflandet, och gråter över tillståndet i Sverige.

Eller så skrattar han och pekar ett anklagande finger åt oss nu levande fåntrattar som ingenting begriper och intet lärt sedan hans praktverk Leviathan utkom år 1651.
Som bekant ansåg Hobbes att människans naturtillstånd var ett allas krig mot alla, eller bellum omnium contra omnes. För att råda bot på detta behövdes en statsmakt, Leviathan, som under hans levnad var liktydigt med en stark envåldshärskare.
Något förenklat går det ut på att medborgarna ger makt åt staten genom ett socialt kontrakt.

I Sverige fungerar det som bekant endast halvbra. Åker man helt fredligt buss i Malmö kan man exempelvis påräkna att bli utsatt för brandbombning. Våldsamma upplopp är mer eller mindre vardagsmat känns det som.

Möjligen kan Jönköping tjäna som ett någorlunda gott exempel för de senaste dagarna. Där nöjde man sig med att överrösta mannen i ropet, Rasmus Paludan, med kyrkklockor och burop. Jag kan väl inte påstå att den svenska kyrkan gjorde helt rätt där. Men i Jönköping förekom bevisligen inte några kravaller.

En rimlig fråga som vi måste ställa oss är om upprorsmakarna, i den mån de alls är bildningsbara, känner till Thomas Hobbes teorier om hur ett samhälle skall organiseras.
Sannolikheten för det måste nog betecknas som låg, kanske till och med helt obefintlig. Däremot kan man kanske tänka sig att de ser sig själva som offer för både det ena och det andra.

Då går det nämligen som det går, åt pipsvängen. För de senaste dagarnas upprorsmakare är ett socialt kontrakt liktydigt med månatliga utbetalningar från något av samhällets många kontoställen för stöd till marginaliserade.
Att de själva har ett icke obetydligt ansvar för sitt predikament står helt enkelt inte klart för dem.

Att invånarna i de påstått ”utsatta områdena” som startar kravaller och annat mök bevisar att Thomas Hobbes inte var helt fel ute om människans naturtillstånd.
Som vanligt har vänstern med sedvanlig iver och skygglappar för verkligheten startat relativiseringsapparaten för att, som de säger, ”problematisera” (läs: bortförklara) saken.

I Expressen uttalar sig Joel Halldorf om att ”Det är knappast de frommaste muslimerna som slår sönder polisbilar.” Samt storsläggan ”Den som tror att kravallerna bara handlar om islam behöver påminnas om att imamer har uppmanat till lugn.”

Vilket förmodligen ska låta betryggande av två skäl. Har är nämligen delvis uppväxt i Skäggetorp¹ Linköping där en del av våldsamheterna tog plats, samt inget mindre en professor i teologi. Riktig professor till och med, inte adjungerad och därmed låtsasakademiker.
Tyvärr är det ju så att Joel Halldorf flyttade från Skäggetorp långt innan dagens problem uppstod. Dessutom blir ingen som vågar andas någon skarpare kritik mot islamiseringen av Sverige svensk professor i teologi, än mindre återkommande skribent på Expressens kultursida.

Till yttermera visso är han lätt översittaraktig, som vänsterliberaler plägar vara, när han yrar om fromma muslimer. Vissa skulle till och med säga att det är rent kontraintuitivt att tala om ”fromma muslimer”. Hur som helst är det aldrig fromma människor av vilket slag det än vara månde som begår våldshandlingar, det borde till och med en professor i teologi begripa.

Vad gäller imamernas uppmaningar till lugn kan jag utan att överdriva konstatera att dessa fallit platt till marken. Kanske beror detta på att imamernas församlingsbor är lika primitiva som Thomas Hobbes ansåg att alla människor är.
Bland många av oss ute i högermörkret är det åtminstone en allmänt erkänd uppfattning att muslimer av olika slag och sorter inte precis utgör skapelsens krona.

Den enklaste lösningen på problemet är givetvis att göra sig av med dem som gör upplopp och kravaller. Med den nuvarande statsmakten kommer det tyvärr inte hända, det finns inte på världskartan helt enkelt.
Vad som då återstår är att ta Thomas Hobbes på orden och acceptera att bellum omnium contra omnes är tillämpligt på åtminstone vissa delar av befolkningen. Den delen får vi helt enkelt upprätta ett skriftligt socialt kontrakt med.

I detta kontrakt slår vi fast vilka krav som gäller och vad som händer om man bryter mot dem, exempelvis böter, fängelse, förlorat medborgaskap/uppehållstillstånd i landet och påföljande utvisning till en plats där dessa avvikande individer kommer bättre till sin rätt. I landet artfrämmande personer får då tydliga och enkla regler som passar deras intellektuella funktionsnivå att förhålla sig till, samt tydliga sanktioner riktade mot sig om de misslyckas.
Detta borde göra även den mest förhärdade vänsterist förnöjsam och glad eftersom det som grädde på moset även innebär att en icke obetydlig byråkrati måste byggas upp för att hantera eländet.

Här i Sverige är vi trötta på att hysa dem!

1. Vilket alltså inte har att göra med den kraftiga skäggväxt som islamister vanligen har, det är bara ett (o)lustigt sammanträffande.