Bankkalops

Ännu har vi inte världsomspännande bankkollaps, men väl vad som kan liknas vid en bankkalops.

Det är Silicon Valley Bank i USA som får alla att darra på manschetten. Den ska enligt uppgift ha varit USA:s 16 största bank och välskött.
Vill man uttrycka sig mer korrekt skulle det kunna översättas till USA:s 16 största bank och ett lika oordnat luftslott som de femton större och efterföljande mindre.

Anledningen till att så inte längre är fallet är mycket enkel. Staten har tagit över ruljansen av banken i akt och mening att försöka förhindra en total kollaps av hela systemet. Nu ska vi komma ihåg att det inte precis är en garanti för att det kommer gå bra.
Kvar är nämligen alla stackare som inte får ut ”sina” pengar från banken.

Om vi försöker bena ut problemet kan jag berätta en sann och sedelärande historia.
Min farmor jobbade i hemtjänsten (på den tiden när de flesta därstädes var etniska svenskar) och berättade om en rivig gumma som en gång per år ville gå till banken ”för att se sina pengar”.
Problemet var att tanten var stadd vid en mycket god kassa, eller åtminstone en mycket större sådan än vad den lokala banken vid varje givet tillfälle hade tillgång till i olika valörer. En generalorder hade sålunda gått ut bland hemtjänstpersonalen att vid varje tecken på att rivjärnet ville till banken skulle densamma förvarnas så att slantarna skulle kunna samlas ihop!

Inga andra förklaringar hjälpte nämligen. Tanten skulle se sina pengar på banken. Hon kunde inte fås att förstå hur banker egentligen fungerar, nämligen att siffrorna i bankboken egentligen är vad hon lånat in till banken. Att pengarna existerar som en skuldsedel som banken förbinder sig att betala ut vid ett mycket ospecificerat tillfälle i framtiden.
Samtidigt är det tyvärr så, tycker nog bankirerna själva, att hela förtroendet för banksystemet vilar på att folk tror att man kan få ut pengarna. Folk är helt enkelt som min farmors gamla klient i hemtjänsten, de vill tro att pengarna ligger i tryggt förvar på bankkontoret.

Så var det också för Silicon Valley Bank i USA. Åtminstone kunde kunderna förvillas att tro på den saken tills man skamset fick erkänna att en massa miljarder var tvungna att plockas in för att en massa andra miljarder trillat ur.
Precis som alla andra banker så fick Silicon Valley Bank uppleva baksidorna med en ekonomi som inte bara rullade på av sig själv, eller verkligheten som det också kallas.

Det är nämligen en sak att bedriva en kreditbaserad ekonomi i tider när allt rullar på gnisselfritt och man inte ser, eller vill se, några mörka moln på horisonten. Att skjuta över skulder till kommande generationer går bra så länge långivarna, i detta fallet bankens kunder, tror att allt är frid och fröjd och sysslar med det som storpotäterna vill att de ska syssla med. Nämligen konsumera för glatta livet.

Vad vi egentligen sysslar med, ur ett strikt ekonomiskt teoretisk perspektiv, när vi konsumerar är nämligen att förflytta låtsaspengar mellan olika konton. Vi håller systemet i balans och upprätthåller vår egen kreditvärdighet genom att utställa löften om att någon gång i framtiden kommer vi alldeles säkert kunna betala tillbaka.
Ungefär som bankerna med andra ord. Problemet med bankerna är bara att de omsätter så ohemult större summor än vad vi som privatpersoner gör. Börjar en bank av Silicon Valley Banks storlek darra så står så mycket mer på spel än om jag flaggar för att betalningen av huslånet får skjutas upp en månad.

Bakgrunden är givetvis vår önskan efter det som uppfattas som ett högre välstånd. Resultatet är tyvärr en bankkalops där man i grund och botten önskar sprida riskerna så mycket som möjligt. Ingen ska stå med svarte Petter i handen om det kollapsar, tyvärr är det just småkonsumenterna, du och jag, som får den otacksamma uppgiften hur man än räknar på det.
Det finns mig veterligen ingen stat som har en reell täckning för sina påstådda insättningsgarantier och oss jagar bankerna med blåslampa om vi inte betalar.

I detta som med allt annat måste revolutionen börja underifrån. Vi får betänka nöjet i att konsumera med måtta och inte leva ansvarslöst på kredit.
En bra början är faktiskt att betala med kontanta medel och läsa en pappersbok istället för att konsumera varor som produceras av globala superjättar som bara drar snaran hårdare kring våra halsar.