Bananrepubliken Halmstad, del 3
Under samlingsrubriken Bananrepubliken Halmstad¹ rapporterar jag om sakernas tillstånd i min egen hemort Halmstad. Det är en i stort sett mycket trevlig stad att framleva sitt liv i.
Vi har väl egentligen bara två stora problem, stolliga politiker och prilliga tjänstehen.
Namnet Jimmie Tschander får givetvis den vakna läsaren av denna publikation att rycka till och vädra blod. Jag har omnämnt honom i tidigare inlägg och har tyvärr anledning att återkomma eftersom han är något av en följetong i lokalpressen.
För den som behöver friska upp minnet kan jag berätta att han är styrelseordföranden i det kommunala bostadsbolaget, HFAB, tillika centerpartistisk fritidspolitiker. Det är i rollen som styrelseordföranden i HFAB som han är omskriven på grund av hur man hanterade VD:n i bolaget när hon ville upphandla billigare bredband åt sina hyresgäster.
VD:n önskade som bekant upphandla tjänsterna på den fria marknaden. Politiker och tjänstehen ansåg tydligen att det bröt såväl mot kommunens vision som värdegrund och avskedade henne. Hon missförstod punkten om Kunskapsstaden i visionen.
Att vara fullt så kreativ att hyresgästerna i den kommunala bostadsbolaget får billigare bredband när man nu har ett kommunalt bolag, Halmstad Stadsnät, som kan vara både krångligare och dyrare går inte för sig!
Den senaste artikeln I Hallandsposten handlar om Jimmie Tschanders löneuttag från sitt ordinarie jobb som bokningskoordinator på Halmstad arena.
Det låter visserligen som ett hittepå-jobb, särskilt i dessa dödsmördarpandemiska tider när inga särskilda större sammandragningar har funnits att koordinera bokningarna till, men den frågan kan vi för tillfället avstå att fundera över. Inom kommuner, regioner och staten finns en uppsjö av märkliga tjänster vars verkliga funktion är högst oklar.
Lön för mödan skall dock den anställde ha, därom råder ingen tvekan. Hyran ska ju betalas och mat ställas på bordet. Vad jag kan förstå bor han dessutom i det egna beståndet. Det skulle se ut det om styrelseordföranden inte fick ihop stålar till den egna hyran!
Problemet är bara att Jimmie tycks få ihop lite för mycket pengar!
Tidigare har han uppgett att han som mest hinner jobba 80-85 procent på sitt ordinarie jobb som koordinator av bokningar. Hallandsposten har dock snokat reda på att lönen han får motsvarar heltid, vilket är en betydande skillnad.
I Hallandsposten kan vi läsa vidare att; ”En genomgång av förra årets lönespecifikationer visar också att Tschander tog ut 100 procent av sin lön under två tredjedelar av 2020. Bara under fyra och en halv månad det året hade han ett löneavdrag på 15 procent för nedsatt tjänst.”
Årsarvodet som Jimmie får för styrelseuppdraget i HFAB ligger på 209700 kronor och baseras på att motsvara 25 procent av en heltidstjänst. För hans del motsvarar det dock en tjänst på cirka 50 procent eftersom hans månadslön i det ordinarie arbetet är 33250 kronor.
Som lök på laxen för vår centerpartistiske hjälte har han också tidigare varit i blåsväder för märkliga löneuttag. Han har fått betalt för helgarbete som bevisligen inte utförts. För dessa felaktigheter har han dock vederbörligen gjort avbön och återbetalat pengarna.
Nu är det emellertid så att Jimmie Tschander börjar tröttna på bevakningen av honom.
Alla medlemmar i den lokala C-avdelningen har per elektronisk post underrättas av lokalavdelningens ordförande att det inte finns någon anledning att misstro Jimmie Tschander.
Han själv har resolut gjort sig oanträffbar för Hallandspostens reportrar och besvarar frågor endast via e-brev. Han menar att han inte kan vara tillgänglig hela tiden.
För att ge det hela en extra knorr har Hallandsposten intervjuat en journalist vid namn Björn Häger som anses vara kunnig inom området. Han konstaterar; ”– Att kräva mejlade frågor är ett uselt och fegt sätt att försöka klara sig undan för den som inte har rent mjöl i påsen…”
Det hela får en skön karaktär av lustmord när Björn Häger tar i med; ”– I länder som Nordkorea kan makthavare nöja sig med att skicka ut kommunikéer – men man får inte missa att ni faktiskt befinner er i Halland.”
Jag kan inte annat än att hålla med.
Men vi ska givetvis inte glömma bort att C i Halland rent generellt är ett särskilt gäng lustiga och verklighetsfrånvända typer. Mig veterligen är partiets kvinnoavdelning den enda förekommande som utnämnt en man till årets hederskvinna.
Då ska man kanske inte låta sig förvånas över att deras ordförande i det kommunägda fastighetsbolaget också tycks sakna verklighetskontakt.
Vi får hoppas att väljarnas dom blir hård när det är dags att lägga sin röst 2022!
