Bakåtsträvande

Halmstadborna är bakåtsträvande.

Åtminstone om man får tro den politiske redaktören för Hallandsposten, Mattias Karlsson. Han är nämligen putt över det faktum att hela 56 procent av de avlagda rösterna i söndagens folkomröstning om hotellplanerna på Österskans sade nej. Av resterande sa 41 procent ja eller var ogiltiga.
Mattias Karlsson kallar det, inte utan att man kan läsa in förakt mellan raderna, för nostalgi. Tillsammans med segregation är det något han anser bör motarbetas i Halmstad.

Om vi rotar lite i frågan förstår vi kanske bättre varför politiska redaktören Karlsson är så ledsen i ögat och (som vanligt) reagerar med att försöka mästra läsarna av Hallandsposten?

Vi kan börja med själva valet som sådant. Här har det varit en del turer fram och tillbaka där redaktör Karlsson trots visst eldunderstöd från likasinnade på tidningens insändarsida, samt förvisso politikerna och tjänstemän i kommunen, misslyckats med att få halmstadborna att förstå ett för Karlsson et al. mycket självklart faktum. Nämligen att folk i gemen egentligen inte begriper vad det handlar om.
Redan här kunde man ana att projektet höll på att skjutas kraftigt i sank eftersom folk i allmänhet svårligen begriper vad en koloss, även om den innehåller både ”skybar” och saluhall, har att göra i centrala delarna av Halmstad, dessutom i en högeligen uppskattad park.

I början var etablissemanget dock så pass segervissa att man planerade en separat folkomröstning skild från det vanliga valet som nyligen avhållits. Man ändrade sig ganska omgående när det stod klart att frågan var infekterad och jobbig. Förklaringen var att folkomröstningen var dyr och logistiskt svårt, sanningen är snarare att man hoppades kunna blanda bort korten.

Därefter målade partierna i kommunfullmäktige in sig i ett besvärligt hörn, de lovade att respektera folkomröstningens resultat. Enligt lag är det som bekant så att folkomröstningar i Sverige endast har en rådgivande funktion. Det skulle ju se ut annars att anförtro folket beslutande makt när vi har alltigenom värdegrundssäkrade politiker för den uppgiften, vi är väl för tusan inte Schweiz!
Vad som återstod var alltså möjligheten att trots den förbenade folkomröstningen konstruera en frågeställning som kunde få projektet att leva vidare till varje pris. Sålunda rapade man efter mycket tankemöda ur sig följande: ”Vill du att det ska byggas ett hotell med restaurang och saluhall på Österskans enligt nuvarande förslag?”

Det får man säga är en listig, ja närmast försåtlig, formulering.
Om en majoritet svarar JA är det bara att köra. Om en majoritet svarar NEJ behöver man bara ändra på planerna men inte stoppa projektet. Ett hotell eller annat schabrak blir det sannolikt i båda fallen och man har effektivt krattat manegen för att stoppa framtida protester och krav på ny folkomröstningar.
Folket har, kan man argumentera, redan beretts möjlighet att yttra sig i frågan, planerna har nu gjorts om och valhenskåren ombedes vänligt men bestämt att hålla gröthålet stängt.

Så långt alltså själva valet som gick på rumpan ordentligt. Förmodligen av den enkla anledningen att folk i gemen inte villa ha en stor jämrans koloss av stål och glas apart placerad mitt i Halmstad. Mat kan de förövrigt köpa i affärerna istället för en saluhall och fulla som ägg blir de mer än gärna på stadens pubar. Även om man (från tid till annan) kan tro motsatsen är halmstadbon i gemen en strävsam och hederlig typ som inte är lagd åt storhetsvansinne, han uppskattar också att parkerna lämnas ifred från politikernas klåfingrar.

Det huvudsakliga problemet för redaktör Karlsson är att valresultatet, enligt honom, bevisar det pinsamma faktum att människorna i Halmstad är utvecklingsfientliga. Han är helt enkelt en storstadsmänniska och globalist fast i en erbarmlig byhåla utan visioner för framtiden. Eller för att uttrycka det mer precist, andra människor delar inte exakt hans visioner om vad som skapar utveckling och framgång.
Förutom det absolut nödvändiga behovet av ett hotell som liknar en febrig mardröm från en europeisk storstad malplacerat i lilla Halmstad inbegriper hans tankevärld behovet av att motarbeta segregationen.

Enligt redaktör Karlsson innebär den nya politiska kartan i Halmstad stora problem. Två av de nystartade partierna i staden har sina starka fästen på Nissans västra och mer välbärgade sida.
Han missar givetvis att ta upp det besvärliga faktum att valdeltagandet på Andersberg, Halmstads smältdegel för vandrande enkvinnotält och ortengossar, trots kraftiga insatser sjönk kraftigt i årets val. Om en lekman som undertecknad tillåts ha en blygsam åsikt i frågan är det nästan som folket därstädes inte vill integreras i den svenska samhällskroppen.

Det är såklart ett förbannat pinsamt faktum för redaktör Karlsson med flera. Lösningen heter givetvis politik och han menar att när ett ”samhälle planeras och bebyggs måste det till en slags motkraft till segregationen. Det kan till exempel göras genom att nya bostadsområden redan från början har en blandad bebyggelse med villor, bostadsrätter och hyreslägenheter.”
Vi kan utan överdrivet tankearbete förmoda att det är därför Halmstads nya partier får ett sådant genomslag på Halmstads västra sida. Det är nämligen dit som redaktör Andersson och hans fisliberala kompisar vill att enkvinnotälten och ortengossarna skall flytta.

Jobbigt läge alltså med hotell och segregation och hela baletten. Det är synd och skam att progressiva folkpartister som Mattias Karlsson ska behöva framleva sina liv i bakvatten som Halmstad. Särskilt om segregationsfrågan kan hamna i skuggan av politikernas tankemödor nu när folket röstat fel i hotellfrågan!
Typiskt bakåtsträvande halmstadbor, tänker nog redaktör Karlsson.
Han får också i fortsättningen söka sig minst till Göteborg både för att handla på saluhall och supa sig full i en skybar!