Avdrag, Bidrag och Skatter.

Avdrag, bidrag och skatter är en fin beskrivning av AB Sverige.

Talar man med politiker i gemen så är deras problem i fler än 9 fall av 10 hur fördelningen ska kunna ske mest rättvist. Mer sällan är det någon, och här får jag låna ord från moderniteten, problematiserar konceptet med hur pengarna för avdrag och bidrag, det vill säga skatterna, tas upp.

I princip råder det nämligen konsensus kring tanken om att hot om våld är bra eftersom skatterna används till välfärd. Som exempel på välfärd har vi en sjukvård där folk dör i vårdköer eller i sjukhusens korridorer, en skola där lärarna minsann inte kommer ”ange barn” och samtidigt med stora svårigheter lär ungarna att läsa samt hundratusentals gravt integrationsresistenta muselmaner vars främsta bidrag till det moderna Sverige mycket väl kan bli en kraftigt försämrad yttrandefrihet och införandet av blasfemilagar.

Vidare avlönar vi aktivistbyråkrater, stolliga riskdagshen och nippriga ”regeringsledamöter” och deras stödfunktioner. Vi har en polismyndighet som inte löser brott, en säkerhetspolis som verkar mer bekymrad över laglydiga medborgare och en krigsmakt med oklanderlig värdegrund som saknar kängor och regnkläder till soldaterna.
För att låna ytterligare ett ord från modernitetens vokabulär, det är något som skaver i den lilla nordeuropeiska randstaten Sverige!

För att problematisera konceptet med hur skatter tas upp kan vi konstatera följande. Inte alla medborgare är övertygade att de får något vettigt för pengarna.
Vad som inträffar då är att man blir mycket mindre benägen att betala skatt. Staten har givetvis begripit detta och hittat på ett sätt att motivera människor. I praktiken kallas det för avdrag och konceptet är givetvis helt lysande för en förtryckande statsmakt.
I princip kan vi konstatera följande; bidrag är utmärkt för att hålla människor underordnade, avdrag ett utmärkt sätt att smörja de som ska betala skatterna som går till bidragen.

Teoretiskt gäller det bara att hitta rätt nivåer. Hur ska bidragen utformas för att människor ska vara lagom beroende? Hur höga skatter kan vi ta ut innan människor revolterar? Vilka avdrag måste vi ha för att hjulen ska rulla?
Utan att överdriva är de tre frågorna några av de mest centrala i svensk politik. Egentligen är den största skiljelinjen mellan Sveriges två största riskdagspartier hur hudfärgen ska vara på bidragstagarna (även om deras religiösa tillhörighet också seglat om som en stridsfråga på senare tid).

När det gäller avdrag har det gått så långt att till och med många i min omgivning närmast självklart konstaterar att ”det är i alla fall bättre en skatter”. Det är givetvis tungt att höra klassiska liberaler uttala sig så slarvigt även om det är så att de har rätt i sak.
De har lika rätt när de gäller principen om att bäst lura systemet, nämligen att betala så lite skatt som möjligt. Problemet är bara att jag anar en viss uppgivenhet, en tolerans mot systemet som sådant.

Ett av de mer märkliga avdragen som kan göras är ränteavdraget. Som privatperson är det möjligt att göra avdrag med 30 procent av sina räntekostnader på upp till 100 000 kronor. Därefter minskar avdraget till 21 procent. Man kan säga att staten går in och subventionerar konsumtion.
Det går givetvis att utveckla saken. Staten vill ha lyckliga medborgare som inte klagar för mycket, alltså bestämmer man att alla ska få lite hjälp till priset av att andra, potentiellt viktigare, saker inte finansieras.

Det går givetvis också att beskriva ränteavdraget som en helt oblyg smörjning av banksektorn. Förutom att den får trycka pengar helt själv så uppmuntrar staten folk att belåna sig, eventuella problem tar staten också hand om genom Kronofogdemyndigheten.
Problemet är egentligen bara ett, vad är egentligen staten? Är det en oklar entitet som vi inte kan greppa riktigt eller är det egentligen summan av det vi alla åstadkommer?

För att minska oklarheterna vill Klassiskt Liberala Partiet att bolagsskatt, moms och tull ska utgöra statens främsta intäkter. Alla statliga punktskatter ska avskaffas och momsen på alla varor och tjänster likställs.
Vi vill att kommunerna helt själva, utan inblandning från stat eller andra kommuner, låter förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och kommuninvånarnas inkomstskatt utgöra kommunens intäkter.
Då kan också kommunerna själva få bestämma om alla möjliga och omöjliga avdrag, bidrag och skatter!

Sist men inte minst, jag står fast vid att Nato inte är för oss och att Swexit bör ske per omgående, helst redan igår!