Aurora
Vi har länge känt till det faktum att Sveriges unga människor mår dåligt.
Detta kan tyckas vara ett paradoxalt faktum eftersom inga ungdomar historiskt sett haft det så bra som vår samtids barn har det, åtminstone i Sverige.
På gruppnivå kan man konstatera att mat har de i magen, kläder på kroppen långtgående möjligheter att lära sig grundläggande färdigheter som att läsa, skriva och räkna. Det finns även rika möjligheter till en god fritid och oanade alternativ att anta snart sagt varje identitet som önskas, på den fronten knusslas det inte minsann!
Men ändock är det något som ligger och skaver hos kravalknotten, något värre än att skolmaten kanske inte precis passar den för dagen rådande trenden eller att kommunen ännu inte kastar dambindor och p-piller efter dem.
Som alla förstår talar jag om klimatet!
Under min dagliga sökning efter något av samtidens urbota dumheter och skurkstreck att kommentera hittar jag ett uttalande av ”aktivisten” Agnes Hjortsberg. Hon ska som medlem i organisationen Aurora ta sig till och stämma den svenska staten för långsamheten i uppnå klimatmålen.
”– Att inte kunna vara trygg i hur ens framtid kommer att se ut skapar stress och oro, säger aktivisten Agnes Hjortsberg.”
Här jag notera att Agnes, stackaren, förmodligen har ett långt liv av stämningar av inte bara staten framför sig om det nu stämmer att det bakomliggande skälet är att hennes otrygghet skapar stress och oro. Vidare att det inte precis kan vara en höjdare att eventuellt anställa Agnes. Att ha ett jobb är ett bombsäkert sätt för att skapa stress och oro då det vanligtvis innebär att man måste ta ansvar för att saker och ting blir gjorda.
Det senare löser sig kanske bäst genom att Agnes och hennes likar engagerar i något av våra riksdagspartier. Där verkar man inte behöva göra många knop, åtminstone i den meningen att det ska bli ordning och reda med något.
Aurora menar på sin hemsida att man utgör ”barnens klimatprocess”.¹ Organisationen är styrd av ungdomar och alla under 26 år är välkomna till dem. Påståendet att barndomen idag är mycket längre än förr om åren tycks alltså hålla streck. Eller så är det helt enkelt så att de ”juris studenter”, som Aurora påstår håller i trådarna, helt enkelt tagit sig för av Pippi Långstrumps krumelurpiller.
Som bekant tar man dessa i mörker och uttalar ramsan ”fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur”. Resultatet ska då vara att man i egentlig mening inte växer upp.
Bakom Auroras stämning ligger Sveriges påstådda långsamhet i att uppnå ”klimatpolitiska” mål. Organisationen bygger saken på ett brev som skickats till Annika Strandhäll, minister med ansvar för klimatfrågor i den svenska ”regeringen”.
Annika har i god ordning ordning svarat på brevet, detta trots sin skrala kunskap på området som sådant. Som bekant har hon mycket dimmiga uppfattningar om det mesta som berör hennes eget fögderi. Men vi kan nog lugn utgå att hon i alla fall fått svaret föredragit för sig av något högt uppsatt tjänstehen på departementet, kanske under tiden som ministern fixade till håret på denne.
Aurora ansåg emellertid svaret för dåligt, återstår då att stämma staten.
Man riskerar dock att stöta på patrull ganska omgående enligt en professor i klimaträtt vid Stockholms Universitet, Jonas Ebbesson; ”– Jag ser inte att man kan använda brevet till Strandhäll som underlag eftersom de kraven som är formulerade är alldeles för allmänt hållna, säger Ebbesson.”
Organisationen själv förefaller dock vara vid gott mod. Man har tydligen lyckats med processen i andra länder.
Tyvärr är det så att en allmänt hållen oro, det vill säga känsla av att något hemskt ska hända, lönar sig dåligt att reagera på. Kan vi inte ta itu med de riktiga problem först såsom inre och yttre säkerhet, underhåll av infrastruktur, energiförsörjning o.s.v.?
Här vill jag för formens skull påpeka att känslor per definition aldrig är fel, problemet är hur vi reagerar på dem. Att stämma staten och tro att framtiden ska bli ljus och vacker är sannolikt att definiera som en sorts överslagshandling.
Den österrikiske etologen Konrad Lorenz har beskrivit det som att resultatet av en inre konflikt blir en ovidkommande handling, en överslagshandling. I detta fallet är det sannolikt den inre konflikten av att växa upp i förvirrande samtid utan ordentligt stöd från en trygg vuxenvärld.
Men även den psykologiska definitionen går att använda. Inom psykologin är en överslagshandling en omedveten försvarsmekanism där sinnet omdirigerar affekter från ett objekt som upplevs som farligt eller oacceptabelt till ett annat föremål som upplevs som säkert eller godtagbar.
Eller för att säga det mer rakt ut. Agnes Hjortsberg och hennes unga vänner i Aurora borde växa upp och ställa sig lite stadigare på jorden.
Det är dags att lämna den trygga medelklassbubblan och sluta bekämpa upplevda orättvisor. Tanken att politiken kan rädda något som i grund och botten inte är ett problem är fel. Att Sverige skulle kunna göra det är rent skrattretande, använd er energi till något vettigt istället!
