Aurora 23

Den 24 april smäller det till när militärövningen Aurora 23 går av stapeln,

Enligt uppgifter i pressen ska ”Angreppet mot södra Sverige har föregåtts av sabotage, cyberattacker och påverkansoperationer. På sina håll har dricksvattnet blivit otjänligt, det har blivit svårt att få ut kontanter och elförsörjningen är svajig.”
Vidare får vi oss till livs att övningen skall vara den mest omfattade sedan Sydfront 89, det vill säga långt innan en viss fotbollsintresserad före detta statsminister utsåg försvaret till ett särintresse bland andra. Jag minns förövrigt Sydfront 89 extra tydligt eftersom jag själv deltog i flankförsvaret av Karlskrona genom att effektivt förhindra lede fi att landstiga i Karlshamn.

Det har runnit mycket vatten under broarna mellan då och nu även om vissa saker är förvånansvärt lika.
Fortfarande är det så att själva angreppet föregåtts av det som kan beskrivas som omfattande sabotageoperationer. Det nya numera är cyberattackerna, annars är allt sig likt.
Vidare tänker man sig helt uppenbarligen att de södra delarna av Sverige är det mest intressanta att anfalla. Det är klart listigt uttänkt av den lede fienden eftersom hen då slipper ta sig över Nordkalotten för transport via vägar ner till exempelvis Stockholm för att inta huvudstaden. Dessutom är det nära och bra för att skaffa sig kontroll över Öresund och Kattegatt. Har hen riktig tur blir det att falla Göteborg i ryggen och ganska geschwint skära av Sveriges i särklass viktigaste hamn.

Det är dock en viktig sak som skiljer Sydfront 89 och Aurora 23 kraftigt åt. I årets övning deltar hela 14 länder. Ett av de absolut viktigaste momenten är Sveriges förmåga att ta emot utländsk militär hjälp.

”Från Norge ska cirka 700 amerikanska marinkårssoldater med utrustning transporteras via Jämtland och Härjedalen. Med hjälp av Trafikverket ska två färjeförbindelser byggas över Ljusnan. Tung materiel ska transporteras även via järnväg.
I Oskarshamn ska hundra brittiska soldater säkra hamn och flygplats så att Sverige kan ta emot en motoriserad skyttebataljon på tusen soldater från Finland.”

Det är främst i Skåne, Småland och på Gotland som Aurora kommer att märkas. Bland annat kommer 120 polska fallskärmsjägare luftlandsättas på Rinkabyfältet i Skåne för att skydda en fientlig landstigningsoperation. Längs kusterna i södra Sverige kommer vi bland annat kunna stå och hytta med nävarna mot en amerikansk jagare.
Huruvida den amerikanska jagaren komma lägga till i hamn och således ha behov av prostituerade i större skala är vid denna texts pressläggning oklart. Lokala myndigheter har, får man antaga, vidtagit nödvändiga åtgärder för att meddela amrisarna rätt värdegrund i frågan!

En viktig fråga som måste ställas i sammanhanget är givetvis vem det är som förväntas landstiga i de södra delarna av Sverige, vilken fientlig landstigningsoperation ska polackerna skydda?
På min tid, 1989, var det glasklart att Warszawapakten med Sovjetunionen, kort och gott sammanfattat till ”ryssjävlen” av de som inte gillade att hymla, var opponenten vars landstigningskaka vi skulle mosa till köttfärs. Då var det också så att just den sammanslutningen fortfarande hade utskeppningskapacitet i Östersjön.

Vad mera är, dåvarande Sovjetunionen som i förminskad form motsvaras av Ryssland var inte fullt upptagna med att slå sig sönder och samman i ett annat krig. Det mullrade i kommunistsfären, men den hade inte ännu börjat gå under.
Sydfront 89 genomfördes mellan den 5 till 17 september 1989, Berlinmuren föll 9 november samma år.

Så nu står vi där vi står, Ryssland har två hamnar för Östersjön, Baltisjk i Kaliningrad och Sankt Petersburg. Den förra utan landkänning med övriga Ryssland och den senare längst in i Finska viken.
Inga idealiska lägen för landstigningsoperationer med andra ord. Man kan så klart tänka sig att Putte kör lite halvgalet och skickar ut flottan från Murmansk. Men då måste man köpa uppfattningen att den ryska statsledningen består av psykotiska troll, alla vettiga bedömare inser att så definitivt inte är fallet.

Ytterligare alternativ finns givetvis, exempelvis att Ryssland och Bellarus lyckas ta Suwałkikorridoren och därigenom säkrar en landförbindelse att försörja Kaliningrad med. Eller att Ryssland helt enkelt luftlandsätter ett par hundratusen man i Sverige och genom magiska omständigheter lyckas säkra deras försörjning av kulor, krut, granater, mat, kläder, vodka och vad som nu kan behövas för att hålla dem rullande.
Det finns egentligen bara ett problem med vart och ett av dessa tänkta scenarierna, den som tror på dem saknar verklighetskontakt och bör omedelbart bli föremål för den vård som krävs för att återfå förståndet.

Slutsatsen blir sålunda följande: Aurora 23 är mer än något annat en politisk uppvisning för att visa vad vi alla redan vet. Sverige är en del av Nato och allt motstånd från Turkiet och Ungern kan omedelbart läggas ned!