Armlängds Avstånd

Risdagspartierna påstår sig vilja ha minst en armlängds avstånd till kulturen.

Det kan därför synas märkligt att man instiftat Myndigheten för Kulturanalys. Enligt deras egen hemsida har man följande uppdrag: ”Kulturanalys är en statlig myndighet som har till uppgift att utvärdera, analysera och redovisa effekter av förslag och genomförda åtgärder inom det kulturpolitiska området i Sverige.”

Myndigheten har bland annat i en rapport från 2021 slagit fast ”att den kulturpolitiska styrningen påverkar den konstnärliga friheten.”
Det måste givetvis varit dystert att läsa för höga vederbörande i riskdagen som sitter där och gör sitt allra yttersta för att hålla den där armlängden som de så gärna talar om. Eller inte eftersom alla ändå vet att det mest är spel för gallerierna i akt och mening att få det att låta bra.

Om vi, som våra mödrar lärt oss, ska hålla oss till sanningen är det ju så att alla riskdagspartierna mycket gärna lägger sig i. Fast alla vill göra på sitt sätt för att få det rätt och riktigt!
Kommunisterna och S vill gärna framhålla de arbetande massornas betydelse. M och L lutar åt ett mer borgerligt håll rent allmänt. KD vurmar kanske mer åt kristlighetens betydelse medans C och MP är oklara, mycket HBTQ blir det i alla fall.
SD är kanske det enda partiet vi har en klar bild av, deras kultursyn stavas kulturarv av typen hjältekonungar, träskodans och näverslöjd.

Alla har de en gemensam nämnare. Det är politiker som vet bäst och genom allmänna och påstått fria val är satta att styra, fast på armlängds avstånd. Vilket alltså inte fungerar särskilt bra om vi får tro deras egen expertmyndighet.

KLP har en mycket enklare syn på sakernas tillstånd som enkelt gör detta med armlängds avstånd till ett ickeproblem. På vår hemsida under rubriken Vår Politik från A-Ö skriver vi följande:

”Kulturstöd
Vi är emot alla former av så kallat kulturstöd. Pretentiös konst och underhållning är inte finare än någon annan verksamhet. Därför vill vi låta konsumenterna själva bestämma vilken underhållning de vill betala för på den fria marknaden. Skattebetalarna ska inte via skattsedeln tvingas betala för verksamheter som på grund av att ingen frivilligt vill betala för dessa, inte själva är ekonomiskt bärkraftiga.”

Vårt partiprogram avser givetvis hur en slipsten skall dragas på riksplanet. Vad man ägnar sig åt i mindre administrativa enheter lägger vi oss inte så mycket i. Det kan vara bra att veta för oroliga kulturkonsumenter i de större städernas finare kvarter som oroar sig för att deras dagliga dos av obegriplig menskonst och primalskrik är hotade, hostar ni upp stålarna själv så ska det nog gå bra!

Vad inget av riskdagspartierna tycks begripa med någon reda är att Sverige är ett land som inte enkelt låter sig definieras.
Vi har inte bara stad och landsbygd, vi har också norr och söder samt väster och öster. Vi har människor som vill konsumera det unika och höggradigt specialiserade likväl som dem som bara önskar massproducerat.

Det är inte politikers uppgift att försöka bringa ordning och reda samt styra upp. Resultatet blir att vad höga vederbörande tror är bra blir finansierat. I värsta fall, som alltså bevisligen inträffat i Sverige, så anpassar sig konsten och kulturen efter politiken.
De högtravande försäkringarna om armlängds avstånd är då enbart läpparnas bekännelse. Eller för att uttrycka det mer korrekt och i allra högsta grad precist, lögn och förbannad dikt.

Det vore klädsamt om höga vederbörande kunde erkänna att så är fallet och ha det som utgångspunkt för sin kulturpolitiska gärning. Utsikterna för att så skulle ske får dock betraktas som minimala, visa mig en riskdagspolitiker som avhända sig sin makt så ska jag ändra inställning!
Vi har en riskdagsmajoritet och ”borgerlig” regering som inte ens är politiskt modiga nog att avskaffa plastpåseskatten. Vem tror på allvar att de vågar ta sin kladdiga fingrar från kulturpolitiken?