Ärlighet Varar Längst

Ärlighet Varar Längst 1

Min mor, som var en mycket klok kvinna, menade bestämt att ärlighet varar längst.
Jag har alltså ingen anledning att hymla med de tankar jag har kring rösträtten i vårt land. För mig kan det nämligen tyckas märkligt att det enda kravet är att man är medborgare och har fyllt 18 år senast på valdagen.

Man anses med andra ord mogen att rösta innan det ens anses lämpligt att handla på Systembolaget. För att att ta körkort krävs det utbildning.
Men för att välja rikets styrelse krävs det bara att du fyller 18 år senast på valdagen. Vissa partier nöjer sig inte med det utan önskar helst att sänka åldern.

Förra året uttalade sig (V) och (MP) i Umeå om att rösträttsåldern i kommunalvalen borde vara 16 år. Motivet var att “ungdomarna är så politiskt insatta”.
Man får väl kanske anta att de framför allt ansågs insatta i den förvrängda världsbild som just dessa båda partier marknadsför som den enda rätta och riktiga.

Mitt förslag är istället att höja åldern och ställa vissa krav på inkomst för att få lägga sin röst i valurnorna. I bästa fall skulle man också ställa  krav på allmänbildning och uppvisande av sunt ekonomiskt förnuft för att få rösta. Helt enkelt att folk som har något att förlora på att de som är för ivriga med checkblocket väljs att hantera det.

Förhoppningen med en sådan tingens ordning är att väljarna då kunde fatta mer rationella beslut till rikets fromma. Vi skulle undvika att de värsta rötäggen fick tillträde till kommunal- och regionalfullmäktige samt riksdag och regering.
Ett visst aber föreligger givetvis för de mest utpräglade vänstertrollen, dessa skulle effektivt utestängas. Går vi den väg som (V) och (MP) önskar fortsätter förfallet.

Givetvis gör jag som god klassisk liberal inte någon skillnad på män och kvinnor. Det finns riktigt rejäla dumskallar representerade i båda könen.

Vill man vara riktigt stringent är det givetvis så att anställda i stat och kommun inte borde få rösta i allmänna val. Orsaken är att dessa har starka skäl att lägga rösten på de partier som vill utöka deras sektorer så mycket som möjligt.
I min värd har då jag allting på att förlora medan de har allting att vinna. Det är nämligen jag och mina likar som finansierar via våra skattepengar.

Att aktiva politiker i kommun, region och på riksnivå inte skulle ha rätt att rösta i allmänna val till sina egna församlingar kan många hålla med om. Värre är det med den allmänna och lika rösträtten för den övriga befolkningen.

Det senaste året pandemiska kaos i Sverige stärker mig i tron på att en begränsning av den allmänna rösträtten skulle vara av godo. De som tycker att vår regering skött hanteringen kan räcka upp en hand.
Alla som räckte upp en hand kan sedan ta på sig dumstruten och gå och ställa sig i skäms-hörnet!

Till yttermera visso är det så att regeringen, med Ygeman som generalansvarig, på fullt allvar deltar i leken att införa digital segregering av vuxna beslutsfähiga människor i vaccinerade och ovaccinerade. Lydiga medborgare belönas med exklusiva tillträden som de olydiga kommer förvägras.
Jag är mycket tveksam till om en sådan tingens ordning skulle planeras om valmanskåren placerat lite skarpare hjärnor med klassiskt liberala ryggmärgsreflexer i ledningen.

Mitt förslag, tills vidare, är som följer.

Varje kommun och region får själv besluta om vilka krav som ska ställas på den som ska rösta till kommun- respektive regionfullmäktige.
Vi medborgare måste gemensamt ta upp diskussionen hur det ska se ut på riksdagsnivå och i en folkomröstning besluta om hur kraven ska se ut där.

Jag är nämligen ingen extrem socialist som tror mig veta bäst å hela folkets vägnar. Jag är en ödmjuk klassiskt liberal kandidat till riksdagen 2022 som vill att valet ska handla om avgörande frågor som pekar ut en långsiktig riktning för hela landet.
Frågan är härmed uppe på bordet.
Min e-postlåda står öppen för förslag, konstruktiv kritik och utskällningar på riksdagen2022@pm.me!