Arbetsmarknadspolitik?

Alla gillar att träta om den så kallade ”arbetsmarknadspolitiken”.

Man kan konstatera att både de från en den påstådda ”högern” i svensk politik, till de som påstår sig vara vänster, vägrar att inse en del saker.

För det första att landet på gott, men mest på ont, ser annorlunda ut än på den tiden obildbara och skoltrötta ungdomar kunde ta jobb som springschasar och andra påstått enkla uppgifter.
För det andra att alla inte kan utbildas akademiskt och därmed bli högbetalda tjänsteslavar på kontor.

Om vi börjar med samhällsutvecklingen kan den bland annat sammanfattas med att med att befolkningen knappast är homogen. Den är däremot mycket större och, vilket kanske är det största problemet, en allt större del är beroende av bidrag och stöd.

Man kan fördel försöka jämka samman det med att vänsterister ärligt menar att en del jobb är att anse som betydligt mer förnedrande än andra. Då har man skapat sig en farlig häxbrygd.
Låt vara att det per definition måste vara så att många av vänsteristerna själva utnyttjar en hel av dessa mer föraktfulla tjänster, exempelvis att statsministern hyr papperslösa pigor. Men det hör liksom inte hit. En tvättäkta vänsterist tycker det andra gör är fel, själv anser de sig ofelbara.

Den så kallade gig-ekonomin är helt uppenbart det största problemet. Historiskt har det dock inte förelegat några större problem att få saker hemlevererade.
Men för socialister och annat löst folk uppstår problemet när det helt plötsligt är så att gemene man kan ta del av modernitetens välsignelser i form av hemlevererad mat och taxiåkande i parti och minut.
Om vi ska vara ärliga är det i själva verket så att någon kommit på att kapitalisera på mellanledet, det vill säga att koppla samman säljare och köpare.

Vad vänstern egentligen oroar sig för att staten helt enkelt inte varit förutseende nog att begripa att detta skulle komma.
Fast man kallar det för ”att lagstiftningen inte hängt med”.

Det som inträffar är samhället utvecklas i den för många godhetsonanister otrevliga riktningen att det skapas ett underbetalt proletariat. Det kan ingen vänsterist med självaktning gå med på. Dessutom strider det mot den för dessa personer gängse uppfattningen att endast raketforskare och annat högutbildat folk söker sig till vårt nordliga lilla konungarike.

Man är dessutom av den uppfattningen att en så kallad arbetsmarknad kan fungera som ”integrationsmotor”. Synd bara att de flesta arbeten som kommer ifråga kräver att språket kan hanteras korrekt och i övrigt kräver en relativt hög utbildningsnivå.
Ett exempel på detta är ett äldreboende i Halland där stora delar av personalen fick sin rätt att dela ut mediciner indragen. Problemet var nämligen att de inte begrep hur det skulle göra och höll på att ta ihjäl de inneboende.

Vore man lite full i fan, vilket eder riksdagskandidat självklart är, borde man kunna påstå att den så kallade gig-ekonomin är perfekt för att hantera notoriskt integrationsresistenta människor.

Ett land som Sverige, högt utvecklat och i avsaknad av enkla jobb i industrin och skog och jordbruk, borde välkomna den med öppna armar för att sätta folk i arbete.
Passerar de gränsen på fredagen skulle de kunna få en hoj eller skurhink måndagen därpå och sedan sätta igång att integrera sig av hjärtans lust.

Tyvärr fungerar det inte så enkelt. Från politiskt och vetenskapligt håll oroar man sig över att stackarna tjänar för dåligt. De kommer bli förfördelade på livets resa, och det går minsann inte för sig.

Eller så är det kanske så att den vänsteristiska tsunamin som sköljer över oss tycker att det är obehagligt att det socialistiska paradiset på jorden, Sverige, helt enkelt måste acceptera att det finns klasskillnader.

Alternativen för att lösa detta är givetvis enkla. Man kan i god socialistisk anda reglera sönder gig-ekonomin, alternativt ge ett påslag på deras löner från statskassan. Eller så kan man förbjuda gig-ekonomin helt och hållet och betala hela uppehället ur statskassan.
Eller så kan man förbjuda människor som inte är omedelbart anställningsbara, alternativt saknar möjlighet att betala sitt uppehälle i Sverige ur egen ficka, att vistas i Sverige.

Det bästa vore givetvis om politikerna insåg att de inte skulle vara och rota i saken mer än att kräva att de som kommer till landet har sitt uppehälle ordnat.
Det kommer vi dock få se i månen efter. Det finns nämligen val som ska vinnas och köttgrytor som det ska ösas ur.
Våra bidragsberoende politiker måste helt enkelt säkra sin utkomst. Det är därför man tjatar om ”arbetsmarknadspolitik” hela tiden!