Är Knark Bajs?

Gårdagens inlägg tog upp prostitution. En annan fråga som förr eller senare måste avhandlas är inställningen till droger. Idag ställer jag frågan om knark är bajs?!

En vanlig missuppfattning är att frihetligt lagda människor per definition är fundamentalistiska drogliberaler. Jag vill påstå att det inte riktigt är fallet.
För egen del avstår jag sedan nästan nio år såväl alkohol som andra droger av den enkla anledningen att jag söp bort ett äktenskap och fortsatte med att knarka bort jobb. Livet höll också på att ryka all världens väg.
Vill man tala myndighetssvenska kan jag konstatera att jag har starka incitament att hålla mig nykter och ren.

Min principiella inställning är sålunda att knark är bajs och sprit är skit, för egen del.
Vad andra tycker kan jag svårligen ha några synpunkter på. Det är helt enkelt inte min sak att bry mig om den saken, allra minst i min politiska gärning.
Det inställningen utesluter dock inte att jag från tid till annan frågar människor om de vill ha hjälp när jag märker att de håller på att supa och knarka bort sitt liv. Mer än gärna fungerar jag som sponsor/mentor/medmänniska för dem som inte klarar av ett bruk av droger.

Den svenska alkohol- och narkotikapolitiken tillhör en av de mer ruttna i världen.
Problemet tycks vara den moraliska dimension som man lägger på både brukaren och missbrukaren. Ett förnumstigt ovanförperspektiv där vuxna människor betraktas som vilseledda barn. Åtgärderna som vidtas för att leda de förvirrade och moraliskt lågtstående rätt är kontroller och straff.
Beroendesjukdomen är sannolikt den enda sjukdomen i Sverige där den sjuke anses tillfriskna om denne straffas till lydnad.
Resultatet är en massiv överdödlighet och omänskligt lidande.

Problemet är egentligen mycket enkelt.
Vissa människor kan använda droger, andra kan det inte. Det måste vara utgångspunkten för varje seriös diskussion i ämnet.
Vidare måste man konstatera att sjuka människor inte blir friskare av att man kriminaliserar deras sjukdom. Det finns inget stöd någonstans för ett sådant resonemang.
Att politiker, myndighetsföreträdare och företrädare för frivilligorganisationer anlägger prussiluskaperspektivet är mer till båtnad för dem själv än en hjälp för missbrukaren.

Ett problem som vi aldrig kommer runt i diskussionen om droger är kriminaliteten.
Hur ska vi hantera de kriminella organisationer som tillhandahåller varorna? Allt från den repressiva staten med sina speciella langningsstationer som kallas ”Systembolag”, till betydligt mer fristående organisationer som saluför tyngre varor ute i samhället?

I andra länder har man sedan lång tid tillåtit privata företag sälja sprithaltiga drycker. Det är ärligt talat svårt att förstå varför inte Sverige också kan göra det. För att genomföra ett sådant projekt är jag av realpolitiska skäl redo att diskutera ett liscensförfarande så att min lokala butik, de verkar vara hederliga typer som driver den, kan utöka sortimentet med alkoholhaltiga drycker.
Det verkar för övrigt fungera när det gäller tobak.

Utomlands har man också öppnat upp affärsmöjligheter för entreprenörer som säljer gräs. Bruket av det avkriminaliseras mer och mer. Det är en rimlig utveckling eftersom rättsvårdande myndigheter knappast ska ägna sig åt att lagföra fredligt nöjesbruk. Man har bättre saker att ägna sig åt.
Som att lagföra för eventuellt negativa konsekvenser som är kriminella i vilket fall som helst!

Återstår då det kriminella organisationer med stort våldskapital ägnar sig åt sitt ute bland folket.
Jag vill inte påstå att det är lätt att komma åt dem. Vad jag vet finns dock lagstiftning på plats som säger att det är förbjudet att hota, misshandla och mörda. En annan sak är att polis och domstolar har svårigheter att implementera den.
Två saker är också rimliga att konstatera. Nämligen att polisen får mer tid att lagföra dem om bruket och missbruket avkriminaliseras, samt att deras maktbas undergrävs om drogförsäljning kan ske legalt.

I denna fråga har vi långt att gå. För att lyckas måste fler människor med en rimlig syn på droger sitta i riksdagen.
Bort med alla moraltanter och prussiluskor, in med vettigt folk som har egen erfarenhet av problematiken.

Rösta på mig till riksdagen 2022!