Ansvar!

Stenbrottet i Grötvik, Halmstad, är en idrottsanläggning, mer bestämt en wakepark. Eftersom det är ett gammalt stenbrott är klipporna höga och inbjuder mer spänningssökande och omdömeslösa medborgare till dödsföraktande hopp.

Man kan använda anläggningen för en illustrativ beskrivning av vådan av att inte ta ansvar.

Med själva wakeparken är det så att den innehåller en massa hopp och dylikt att träna sina färdigheter på. Problemet är att barn och ungdomar tar sig in när det inte är öppet och använder det som leksaker och flyttar på grejerna.
Till förtret för dem som försöker driva stället, givetvis. Det förstörs också en del pinaler från tid till annan. Vilket kostar pengar och fördyrar verksamheten.

Ägaren av stället rapporterar att det ofta är fråga om barn som är 10-11 år gamla.
Eftersom anläggningen är lokaliserad i ett av Halmstads socioekonomiskt bättre områden skulle man, om man är fördomsfull, kunna antaga att just dessa barn i någon mån var uppfostrade att ta ansvar och inte leva djävulen.
Men så är alltså inte fallet.

Det är väl så, kanske, att föräldrarna skiter i vilket och hellre sitter på altanen i sina till oigenkännlighet renoverade och toppbelånade villor och berusar sig på vitt vin än bryr sig om ungarna.
Eller spelar padelboll, eller vad nu den pekuniärt starka men i anden svaga medelklassen sysselsätter sig med om kvällarna.

Illa är det iallafall. Jag förutser att det kommer bli ett fasligt gnäll och gny om någon unge drunknar i det gamla stenbrottet. Då vaknar nog vårdnadshavarna upp ur sin berusning och anklagar kommunen för att inte ha hägnat in området ordentligt.

När det gäller de dödsföraktande hoppen har det åtminstone en gång för tio år sedan slutat med att en person fick plikta med livet.
Alla som har hoppat från relativt hög höjd ner i vatten känner till att det gäller att träffa rätt. Saken blir givetvis inte lättare när det inbegriper utstickande klippor.
När det gäller lite äldre ungdomar och unga vuxna kan det väl inte heller uteslutas att det ibland är alkohol inblandat.

För den som undrar är det för övrigt utsatt varningsskyltar som formligen skriker ut att det är förbjudet att dyka i från klippavsatserna.
Hela alltet är en utmärkt illustration av en vuxenvärld som struntar i ansvaret för sina barn, och unga vuxna som vägrar ta ansvar själva. Eller om man så vill, en perfekt beskrivning av Sverige i dag.

När det gäller barnen är det så att föräldrarna har ett ansvar dygnets alla timmar för dem, det är ett oomkullrunkeligt faktum som tyvärr glöms bort när telningarna lämnas bort till olika institutioner hela tiden. Kanske blir ansvaret föräldrarna övermäktigt under sommarmånaderna?

De unga vuxna är ett bistert resultat av den hanteringen. De inser inte alltid sina begränsningar och förstår inte gränserna mellan tillåtet och otillåtet, mitt och ditt. Detta eftersom verksamheten i wakeparken störs när de ska till att hoppa från klipporna.
Vill de nu riskera liv och lem kan de med fördel göra det på mer folktomma platser där inte andra riskerar att råka illa ut av deras lek.

Själv är jag en sur och bister gammal gubbe, vilket kanske framgår med all önskvärd tydlighet genom mina texter, som anser att ett gott samhälle springer ur det faktum att alla tar ett stort personligt ansvar för sina handlingar.

Att störa och förstöra idrottsanläggningar, och omdömeslöst riskera sitt liv, är inte att ta stort personligt ansvar. Skärp er!