Andlig Vägledning

Så lade slutligen Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén ner staven och gick i pension. Frågan är nu om de lutheranska massorna i Sverige kan förvänta sig en mer adekvat andlig vägledning?

Svaret på den frågan är mycket enkel att ge och stavas givetvis n-e-j. Får så är det, mina vänner och ovänner, att kyrkans funktion är inte primärt är att ta hand om sin flock. Tvärtom, kyrkans primära uppgift är att vara tidsadekvat, eller aktivistisk som det också heter.

Den som vill finna andlighet och funktionella uttryck för densamma gör bäst att söka sig till moderna, och gravt amerikaniserade, frikyrkosamfund. Svårigheten med detta är att dessa oftast uttrycker sin tro i framgångsteologiska termer, det passar många blygsamma svenskar illa.
Eller upplevs i alla fall göra det tills de begriper att just detta med framgång är en stor poäng med hela religiositeten.

För den som gör sig omaket att tänka efter är det rimligtvis så att trosutövning i grund och botten inte går ut på att man ska må dåligt och slita ont. Istället bygger hela principen på att du ska finna stöd och må bra. Vad som normalt inträffar då är rimligtvis att man uppnår framgång.
Inom kristendomen uttrycks detta helt utmärkt av att den store guden själv lät sin son dö en fasansfull död på korset för alla våra synders skull.

Det är väl kanske så, kan jag tänka, att idealpositionen för majoriteten av svenskar ligger på en lägre nivå av utlevelse än den vi finner bland många amerikanska kyrkor.
Som bekant finns det vissa problem av speciell art att kunna hantera i Sverige. De flesta svenskar njuter exempelvis stort av att vara selektivt rationella och hånflinar (i bästa fall) åt personer som exempelvis ger uttryck åt kreationism.¹

Att samma (i bästa fall) hånflinande personer företräder högst aparta åsikter som att det finns mer än två kön, har svårt att definiera något av dem och en gång om året paraderar genom Stockholm iklädda dildosar verkar inte störa dem nämnvärt.
Anledningen till detta är givetvis mycket enkel att förklara. De har aldrig behövt utmana sina världsbilder genom att tänka och fundera själv. Istället är de upplärda efter principen att allt blir bra om de bara tar för givet att allt som sägs till dem av auktoriteter är rätt. Dessutom har de fått sig itutat att i princip allt som gäller sexuell driftstillfredställelse är rätt och riktigt.

Det är med andra ord vinflöjar som driver genom livet utan en stabil grund att stå på. Resultaten av en märklig process av infantilisering som hela västvärlden lider av. För att tala med religiöst språkbruk, ”åt den som har skall varda givet”.

Den Svenska kyrkan under ärkebiskop Antje Jackelén har faktiskt inte gjort ett skapandes grann för att utgöra en adekvat motvikt mot modernitetens avarter.
Jag skulle till och med vilja påstå att man viljemässigt avsagt sig det kanske viktigaste uppdraget av alla, nämligen att utgöra en konservativt balanserande kraft i samhället. Därmed har ärkebiskop Antje Jackelén och Svenska kyrkan svikit uppdraget att vara en trögrörlig institution som skulle kunna vara en fast punkt i en allt mer omtumlande omvärld.

Ärkebiskop Antje Jackelén har valt den enkla vägen och serverat folket teologiska räkmackor när behovet egentligen varit vanligt knäckebröd.
Svenska kyrkan har jamsat med och förlorat sin teologiska kompass, helt enkelt. Folk med andliga behov som sökt en fast hand att hålla sig i har mötts av trams. Genustrams, islamtrams, klimattrams och regnbågstrams.
Man har mötts av en kyrka som stått upp för allt annat än en äkta lutheransk tro. Utan att överdriva har Svenska kyrkan under Ärkebiskop Antje Jackelén misslyckats kapitalt.

Jag som aniteist anser självklart att religioner inte skall finnas. Självklart begriper jag att det är en hopplös uppgift att genomdriva ett sådant projekt.
Vad som är svårt att förstå för mig är att Svenska kyrkan på helt egen hand gör sig irrelevant. Den om någon borde väl värna sitt grundläggande uppdrag att vara religiös?

Med spänning ser vi fram mot om den tillträdande ärkebiskopen Martin Modéus gör slag i saken och verklighet av sitt biskopliga valspråk hämtat från Efesierbrevet 2:5 – ett bibelord som i sin helhet lyder: ”fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus – av nåd är ni frälsta – och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus”.

1. Kreationism eller skapelsetro är uppfattningen att världen och allt levande helt eller delvis har tillkommit genom avsiktlig gudomlig skapelse och en övernaturligt styrd process istället för enbart genom naturliga händelser som saknar mål och mening.