Andersbergsfestivalen

Andersbergsfestivalen slår snart upp sina portar i Halmstad.

Arrangemanget är på många sätt unikt. Inte bara firades det förra året med skottlossning, det är enligt marknadsföringen gratis och till underhållningen hör bland annat Hasse Andersson, han med kvinnobuskarna.
Det får antagas att Hasse Andersson utgör en balansering av det andra dragplåstret, hon heter Imenella och är så kallad rappare. Vi återkommer till artisturvalet senare.

När det gäller detta med att arrangemanget är gratis så är det i bästa fall ett missförstånd av de kanske inte så skarpa hjärnorna som står bakom spektaklet. Nämligen det kommunala bostadsbolaget, Halmstad kommun i form av kulturförvaltningen, ABF och bostadsbolaget Willhem.
På festivalens Facebooksida har jag noterat detta faktum genom att skriva en kommentar enligt följande: ”Nja, gratis är väl ändå att överdriva? Artisterna får väl betalt och lite grejer måste väl ändå köpas in. Möjligen kostnadsfritt för besökarna, men det är en helt annan sak!”

Jag förväntar mig givetvis att den kommer bemötas med handhjärtan och städade resonemang som visar på ömsesidig respekt, eller kanske inte…
Saken är nämligen det att Andersberg är ett riktigt tjuv och rackarområde. Därmed anser de därstädes boende att de någon gång per år förtjänar lite positiva upplevelser. Tyvärr finns det många svenskar som inte bor på Andersberg, det skulle nog inte kunna tänka sig det ens om de skulle tvingas dit under vapenhot (vilket förvisso är lätt att ordna om man känner rätt ”brusha” på Andersberg), som tycker samma sak. Det är de svenskar som dagligen och stundligen kämpar med ”integrationsproblematiken”.

Samtidigt kan jag mycket väl förstå att HFAB, vår kommunala bostadsbolag, och bostadsbolaget Willhem önskar ställa upp på arrangemanget. Det är givetvis av ren självbevarelsedrift man gör det. Om jag inte är helt felunderrättad äger dessa två aktörer hela hyresbeståndet i området.

En av anledningarna till att jag drar den slutsatsen är att inga festivaler har avhållits där jag bor, nämligen i ett bostadsområde som ganska nyligen har köpts av just Willhem.
Just detta är nybyggt och inflyttningen startade 2017. Ännu förekommer här bara lätta avvikelser såsom att man hittar sopor i trapphuset och tamponger då och då i entrén. En balkongrökare från främre orienten som saknade askfat och brukade slänga fimparna på bland annat mig, den av mig så kallade ”heymannen-mannen” (eftersom det var i det enda sättet han kommunicerade på), är med stor säkerhet avflyttad eftersom jag inte sett till honom på ett bra tag.

Detta och de sedvanliga problemen med sopsorteringen tarvar inga särskilda insatser för att hålla hyresgästerna stången. Hos oss bor huvudsakligen välanpassat folk och till skillnad från Andersberg finns här inget kontor för ”medborgarservice” där tidningar på diverse korpspråk finns tillgängliga. Däremot har vi ett så kallat ”gym”, där människor kan plåga sig i ett antal helvetesmaskiner, på området.
Hos oss på Tegelbruket i Halmstad är ”integrationsnivån” tämligen hög. Jag kan tänka mig att Willhem, även om de inte kommer erkänna saken ens under tortyr, vill fortsätta ha det så. Närområdet kommer nämligen utvecklas mycket inom ett decennium eller två och lägenheterna härstädes kan i sinom tid bli eftertraktade.

Något större hopp om att samma sak ska inträffa på Andersberg har man inte. Det ligger där det ligger och bebos inte precis av eliten. I vissa delar är omsättningen av folk hög och förmodligen kan du leva där en livstid utan att egentligen behöva uttala ett enda ord svenska. Det som en gång i tiden var i absoluta framkanten av svensk social ingenjörskonst har förvandlats till ett helveteshål av islamsk fundamentalism, ”utanförskap” och brottslighet.

I år har man påpassligt ”Valåret 2022” som ett tema, politiker medverkar utlovar man. För den yngre publiken gäller E-sport och ansiktsmålning samt ponnyridning.
Området har notoriskt lågt valdeltagande och det får antas att etablerade partier partier ser det som ren tur att man får komma dit och försöka mota partiet Nyans i grind. Annars kan det riktigt på arslet i höstens val om de röstas in i ett för stort antal i kommunfullmäktige. Deras högsta önskan tycks nämligen vara en mycket utvecklad särlagstiftning gällande muselmaner och afrikaner.

Låt mig avsluta med artisten Imenella. Hon heter egentligen Imen Kalsan Mohamed och är född 1988 i Somalia. När jag lyssnar på henne konstaterar jag att hennes texter bygger på den vanliga trötta bilden av flykting(kvinna) som numer är framgångsrik och köper dyra skor. Allt framfört på den välkända förortssvenska som man tröttnar på efter cirka 2 sekunder.
Den som vågar utmana sitt blodtryck kan avlyssna henne här.
Jag antar att hon av arrangörerna ska ses som en förebild av kvinnorna som i huvudsak bevistar Andersbergsfestivalen.

Själv är jag inte särskilt intresserad av att se eländet. Men  kanske cyklar jag  dit för att skapa mig en uppfattning på plats. Om inte annat kan jag ställa till rabalder och skapa opinion för min egna politiska uppfattning, nämligen att de som vägrar integrera sig i samhället kan ta sitt pick och pack och draga dit pepparn växer!