Aftonbladet

Till mina tyngre tjänsteplikter som riksdagskandidat hör det att läsa Aftonbladets ledarsida.
En även med Aftonbladets mått mätt speciell person därstädes är Anders Linberg. I en krönika skrockar han med skräckblandad förtjusning över det faktum att Tyskland skickar säkerhetstjänsten efter SD:s systerparti.

Han minns tillbaka på en reportageresa och konstaterar att det på en valaffisch stod Nya tyskar? Vi gör oss själva.
Sådant går givetvis inte för sig att acceptera när man, som Anders Lindberg, utgör fronten i det socialistiska bålverket mot allmän fördumning. Speciellt inte som bilden på affischen föreställde en vit höggravid kvinna utsträckt på en äng med höstlöv.

Det kanske mest intressanta med hela texten är att hr. Lindberg tydligen fått skriva om reportaget eftersom redaktören upplevt att han framställt AfD i för positiv dager. Redaktören ansåg att han drabbats av ett sorts Stockholmssyndrom och börjat sympatisera med de politiskt förtappade tyskarna.
En alternativ tolkning från min sida, och jag kan väl av nästan alla som tjänar sitt uppehälle på Aftonbladet betraktas som ultrahöger, är att även de som röstar på AfD är ganska vanliga och sympatiska typer.

Två frågor uppenbarar sig. För det första om det får anses normalt i Aftonbladets tankevärld att skicka säkerhetstjänsten på människor med politiska åsikter man ogillar? Svaret är givetvis ett självklart och rungande JA! För ärkesocialister existerar nämligen ingen tankefrihet i ordets rätta bemärkelse, faran är nämligen att människor kan börja tänka för mycket själva och avvika från principen om det kollektivistiska himmelriket på jorden.
För det andra. Kan människor med politiska åsikter som avviker från Aftonbladets ledarsida vara sympatiskt folk? Svaret är givetvis ett rungande NEJ! Den som inte på pricken omfattas av den sörja av värdegrunder, genusteorier och HBTQ-trams som för närvarande är på modet är förtappade…

En annan av Aftonbladets politiska kommissarier är Jonna Sima.
Hon har beskådat intervjun där en av engelska kungahusets förlupna prinsar, kanske inte den skarpaste kniven i lådan, utfrågades tillsammans med sin hustru, en birollsinnehavare i vissa tv-serier, av en miljardär från tv-branschen.

Tydligen lyckades ungdomarna och miljardären från tv-branschen klä av kungahusets rasism.
Här kan givetvis vem som helst med normal bildningsnivå kanske haja till och undra om man inte förväntar av engelska kungahuset att vara något rasistiskt. Jonna Sima konstaterar längre fram i texten att Det brittiska kungahuset vilar på ett blodigt arv som kolonial stormakt. Kungadömets inflytande och rikedom har byggts upp genom att exploatera och förtrycka en stor del av Afrika, Asien och Karibien. På den tiden när imperier byggdes var det ett normalt förfarande att agera på det viset.
Om det kan man möjligen tycka illa vara. England var knappast ensamt i hanteringen även om man lyckades mycket bättre än andra länder.
Ingen utom notoriskt känslostyrda ärkesocialister förlorade i likhetsträskets dimmor kan låta sig uppröras av detta faktum.

Vi måste komma ihåg att Aftonbladets ledarsida, förutom av mig då, huvudsakligen läses av folk som inte är vidare värst belästa om ens de mest basala historiska händelserna. De har istället ägnat sig åt att utveckla en oerhört solid värdegrund och lättkränkt känsloliv.

Min speciella favorit just nu är dock Ingvar Persson. Han tycker att Hallengren måste ta befälet över vaccineringen.
Problemet med vaccineringen har hittills helt enkelt varit tillgången, det är ett ganska odiskutabelt faktum. Läkare och övrig vårdpersonal som står redo att spruta in det i folk som vill saknas inte.
Att lämna över ansvaret till Hallengren, som under 2020 har varit högst ansvarig för manfallet hos våra äldre invånare, hjälper knappast.
Om man nu inte lever i Ingvar Perssons fantasivärld, alltså. För honom är problemet att alla får fortsätta att göra som dom vill. Vilket alltså anses beklagligt i en socialistisk idealvärld.
Problemet är bara att det är ohemult svårt att göra någonting alls om inte vaccinet finns tillgängligt, eller inte får eller bör användas på vissa åldersgrupper och så vidare…

Dessutom, ytterligare ett problem, vid det här laget är väl alla regionala och kommunala sjukvårdsbyråkrater så paralyserade av skräck för att göra fel att de helst inte gör något alls. Det blir minst fel då, nämligen.

En viktig punkt när jag tar plats i riksdagen 2022 kommer bli att låta professionen ta befälet över sjukvården. Politiker och byråkraters inflytande ska minimeras.
Socialisternas drömsamhälle med en säkerhetstjänst som man kan bussa på politisk opposition ska vi smula sönder.
Statliga läroplaner som utvecklar solida värdegrunder och fragila känsloliv slänger vi i papperskorgen!