Afghanistan

Afghanistan 1

Så var det dags igen för Afghanistan att sänkas ner i den militanta islamismens mörker.
Vilken tur att man som svensk inte behöver bry sig mycket mer än att säkra upp vårt lands gränser!

På 80-talet, om jag inte mins helt fel, var det en gäng skånska humorister i ett program på den statliga televisionen som döpte om landet till Agfanistan.
På ungdomen av idag är skämtet totalt bortkastat. Agfa var ett speciellt varumärke för fotografi. Förr i tiden fotograferade man genom att använda filmrullar som fick framkallas i särskilda laboratorier.
Skämtet gick givetvis ut på att landets elände redan då var väldokumenterat med fotografiska avbildningar för oss i väst att begapa.

På den tiden var det Sovjetunionen som fått för sig att landet skulle må bra av militär intervention. På så sätt fick ryssen sin egen version av amerikanarnas Vietnam.
USA stödde genom CIA gerillan som kämpade mot Sovjeterna. På så sätt krattade USA manegen för senare tiders terrorister som anföll World Trade Center.

Även det ärevördiga brittiska imperiet har gått duktigt på pumpen i landet.
Romanfiguren Dr. Watson, Sherlock Holmes följeslagare, sades ha tjänstgjort i andra afghankriget.

USA:s nuvarande så kallade president ärvde eländet av sina föregångare och beslutade resolut att lämna denna främre Orientens surdeg åt sitt öde. Förmodligen för att man i hans administration gör den ganska riktiga bedömningen att det inte är värt att ödsla amerikanskt blod på att rätta till eländet därstädes.
Alternativt, vilket man aldrig kommer yppa högt, att det finns bättre krig att ödsla amerikanskt blod i.

Sedan den senaste amerikanska interventionen i landet som påkallades av det så kallade kriget mot terrorismen har kanske levnadsförhållandena förbättrats något. Låt vara att vi i Sverige inte håller med om den saken eftersom flyktingströmmen varit ganska konstant under årens lopp.
Som läget är nu verkar det dock snabbt återgå till ett sorts medeltida normalläge.

Talibaner intar stad efter stad och inför sina drakoniska strafflagar av hjärtans lust. Som det brukar vara i dessa länder är det kvinnor och barn som får lida mest. De religiöst perverterade talibankrigarna har föga till övers för kvinnans frigörelse. Hon får nöja sig med att vara en ägodel, punkt slut.

Frågan är då om västvärlden kan göra något åt länder som Afghanistan. På ett sätt kan man givetvis det, det är bara frågan om hur mycket våld man är redo att använda. I klartext hur många människor är väst redo att offra, både på den egna och motståndarsidan.

När man väl slaktat tillräckligt många människor, utfört taktiska atombombsanfall för att utradera motståndsfickor i bergen och därför gjort delar av landet obeboeligt, återstår problemet med att förvalta segern.
Problemet här är att USA och den övriga västvärlden storligen kommer förvånas över det faktum att landets invånare inte per automatik hyllar västs kultur, moral och värdegrundsteorier som universella, kanske inte ens som värda att rätta sig efter.
Snart nog är man tillbaka i samma elände igen.

Vad som praktiskt låter sig göras är helt enkelt låta landet utvecklas organiskt på egen hand. Frivilliga organisationer som vill hjälpa till ska givetvis få göra det. Men stater som USA, och för den delen Sverige, ska hålla tassarna borta. Dessa ska ägna sig åt att skydda sina egna medborgare mot terrordåd, massmigration och andra eländigheter.
Som skäl går det utmärkt att anföra västs försök att få ordning och reda, som ofelbart leder till ännu mer oordning och oreda.

Socialister och annat löst folk får givetvis skrämselhicka och hjärnmjäll när man säger så. Detta beror på att de lever i en fantasivärld där enhörningar fiser regnbågar och historien inte existerar.
Det har lett oss in i dagens återvändsgränd.

Vi får helt enkelt acceptera att vissa länder är oförbätterliga och att inga hjälpinsatser i världen kan ställa sakerna till rätta!