Aborter

Svenska riksdagspartier verkar helt överens om att aborter även fortsättningsvis ska vara tillåtna i Sverige.

Alltså har det blåst upp en strid om saken. Vilken sida som kommer vinna är ännu oklart. De som vill grundlagsfästa aborträtten, framför allt Centerpartiet och Liberalerna. Eller Kristdemokraterna som föreslår att riksdagspartierna och Sveriges kvinnor ska skriva ett slags kontrakt om rättigheten till abort.

Det som mer än något annat slår mig är den kompakta tystnaden från det latenta och mångfaldiga abortmotstånd som måste finnas inom svensk sjukvård. Det måste helt uppenbarligen kommit till höga vederbörandes kännedom att ett sådant existerar. Annars skulle de knappast slå knut på sig själva för att värna denna rätt för svenska kvinnor.

Framför mig ser jag en hel uppsjö av Ellinor Grimmarkar¹ som i detta nu vädrar morgonluft och längtar efter att ta upp sina knutna nävar ur byxfickorna och ropa NEJ! åt kvinnor i nöd.
Men när jag luskar runt bland folk i min omgivning som jobbar inom sjukvården, några av dem sysselsatta med abortverksamhet, verkar man vara helt överens om att de för sin del inte förfäktar några sådana åsikter.

I allmänhet verkar det vara så i Sverige, inte bara inom sjukvården, att frågan inte ses som ett större problem. Det finns visserligen motståndsgrupper i samhället, ofta är de av samma typ som de amerikanska motståndarna, nämligen nyevangeliska kristna, men särskilt framträdande är de inte även om de från tid till annan kan tyckas högljudda.

Sedan har vi givetvis mer ickesvenska grupperingar. Jag tänker då på muselmaner av olika slag som njuter frukterna av det svenska välfärdssystemet genom att flitigt föröka sig. Fast de är nog ointresserade av den svenska samhällsdebatten i allmänhet, abortdebatten i synnerhet. Får de med jämna mellanrum kasta sten och gråta ut i press och radio om det oförsonliga hat de upplever i landet som föder och klär dem så förhåller de sig lugna!

I Kristdemokraternas fall är anledningen till deras vilja att skriva kontrakt helt uppenbar. Ebba har nämligen en yngre kvinna vid namn Sarah Havernaas som ordförande i sidoorganisationen KD-kvinnor. Hon har kontrakterats för att utveckla partiets ”feministiska” politik. Till yttermera visso har hon också tidigare suttit som styrelsemedlem i organisationen Människovärde² som gjort sig kända som notoriska abortmotståndare.

I Ebbas fall är det alltså fråga om en mycket kraftig markering till sina väljare, i synnerhet den för ”högerpartier” (i den mån KD kan kallas det istället för det mer korrekta Kryptosocialistiskt) notoriskt svårflörtade gruppen unga fertila kvinnor. KD jagar alla väljare de kan inför höstens val för att drömmen om regeringsmakten ska kunna uppnås, och då måste det markeras kraftigt i denna pseudofråga.

Att en överenskommelse skulle komma på plats innan valet är givetvis inte på kartan. Inte efter heller för den delen. Men att signalera sin inställning är av nöden tvungen för att visa sig på styva linan.

För Centerpartiet som numera endast kan överleva som socialdemokratins dörrmatta räcker det givetvis inte med futtiga kontrakt.
Vi kan anta att Annie känner marken brinna under fötterna när opinionssiffrorna dalar, dessutom är hon nog lätt bränd av januari-överenskommelsen. Sist men inte minst är hon numera så ärkesocialistisk att hon inte kan tänka sig att några rättigheter som inte är fästa i lag.

Det är en praktiskt tingens ordning att ha det så eftersom det per definition innebär att allt  övrigt inte är någon rättighet. Att skattepacket och röstboskapen skulle kunna fungera på självständig basis är givetvis helt uteslutet för hennes del.
Det gör sig dessutom bra i media att larma och göra sig till om saken. Av svaga själar misstas det för att hon genuint bryr sig!

I mitt idealsamhälle bebott av människor som är kapabla att fungera som självständiga individer blir abort sist och slutligt en fråga mellan kvinnan och behandlande läkare och annan vårdpersonal. Med tanke på opinionen bland sjukvårdspersonalen lär det inte bli något större problem.

Klassiskt Liberala Partiet har för övrigt ingen önskan att ändra nuvarande lagstiftning. Nuvarande system verkar fungera bra för de förhållanden som råder i Sverige!

1. Ellinor Grimmark var en sjuksköterska som fick betald barnmorskeutbildning. Hon vägrade därefter, p.g.a. sin kristna tro, att sysselsätta sig med preventivmedel och aborter vilket ledde hela vägen till Europadomstolen där hon förlorade.
2. Se riksdagen2022 26 juni