Tolkhjälp

Det råder brist på sjukvårdstolkar i Sverige. På vissa språk saknas det helt, som somaliska, dari eller urdu. Enligt Marina Tuutma, ordförande i Svenska distriktsläkarföreningen, kan bristen innebära en medicinsk risk för patienten.

I detta har Marina Tuutma helt rätt. Att en auktoriserad tolk, som vanligtvis borgar för korrekta översättningar inte alltid räcker till i sammanhanget, är för övrigt fullt förståeligt.
Man ska komma ihåg att patientens compliance kan vara dålig även om denna helt korrekt talar och förstår det språk läkaren talar.
I Västra Götalandsregionen utfördes exempelvis bara 4,5 procent av runt 237 000 tolkningar förra året av auktoriserade sjukvårdstolkar.

Som ordförande i Svenska distriktsläkarföreningen har inte Marina Tuutma några politiska aspekter att lägga på saken, vilket också är fullt förståeligt ur mitt perspektiv.
Den politiska aspekten ska nämligen jag förklara nu!

Vi kan ställa oss frågan varför det saknas auktoriserade sjukvårdstolkar på flera språk i Sverige?
Svaret är inte att vi gör det på grund av att vi är särskilt elaka människor, vi svenskar. Det är nog snarare så att det beror på det enkla faktum att vi låter alla möjliga,och omöjliga, människor komma hit.

Dessa individer behöver givetvis också gå till doktorn. Ska en korrekt diagnos ställas och effektiv behandling sättas in krävs det en viss kommunikation mellan parterna. Om den ena av dessa av olika skäl inte kan tala och förstå den andre krävs tolkhjälp.

Problem uppstår när det formligen väller in folk över gränserna. Det är inte så att kvalificerade sjukvårdstolkar på dari eller urdu växer som svampar ur jorden.
Resultatet av den massiva bidragsmigrationen är att andra saker växer som svampar. Kriminalitet, hedersvåld och så kallat utanförskap. Eller, för att förklara det mycket kortfattat, problem.

Jag råkar ut för problemet i min egen yrkespraktik. I mitt arbete inom hälso- och sjukvården händer det titt som tätt att man träffar på människor som tillbringat årtionden i Sverige utan att ha ens basala kunskaper i svenska.
Frågan är väl om det inte är värre med barn i lågstadieåldern som är födda av utländska föräldrar, här i Sverige, som knappt besitter förmåga att förstå eller göra sig helt förstådda på svenska. Det händer att man träffar på den varianten också.

Problemet tycks alltså vara att individer från andra länder tycks ha svårigheter att tillägna sig tillräckligt mycket svenska för att klara vardagslivet. Exempelvis att gå till doktorn. Av någon oklar anledning tycks det vara mindre problem med försörjningen när man inte kan språket. Frågan är hur det går till?

Sannolikt är det väl enklare att få klartecken från sociala och andra myndigheter till bidrag än att gå till doktorn. Märkligt nog tycks inte någon av dessa myndighetspersoner anse det nödvändigt att lära sina skyddslingar svenska, dock.
Tänk om det är så illa att man helt enkelt vill hålla dem kvar i det bidragsindustriella komplexet? Skulle det vara så att de mer eller mindre tvingas att klara sig själva, alternativt repatrieras till sina ursprungsländer, skulle mången ur den svenska medelklassen ställas på bar backe utan jobb!

Det skulle just se ur det. Svenskt Tenn, Odd Molly och marknaden för fisiga och överprissatta bostadsrätter skulle kollapsa omedelbart.
Så kan vi inte ha det i ett välutvecklat land.

Istället låtsas vi att allt är ganska bra och låter sjukvårdspersonalen kämpa på med individer som inte helt och fullt begriper vad doktorn säger till dem. Med all sannolikhet leder givetvis detta till att onödigt mycket resurser, det vill säga dina och mina skattepengar, går till spillo utan någon egentlig nytta.

Problemet är sålunda inte att det saknas sjukvårdstolkar. Det är att de alls behövs i en så stor omfattning!