Välfärden
Under rubriken vår politik, välfärd, på socialdemokraternas hemsida kan man läsa att partiet vill; ”investera i en bättre välfärd. Vi vill anställa fler undersköterskor, sjuksköterskor och läkare, så vårdköerna kan kortas. Och fler lärare, så att eleverna lär sig mer”
I all sin enkelhet och aningslöshet avslöjar det mer än socialdemokraterna kanske vill!
Givetvis flörtar man lite med gruppen kärnväljare, undersköterskorna, genom att nämna dem före sjuksköterskor och läkare. Det kan tänkas att alla utkast med annan ordning på yrkesgrupperna förkastades utan nåd då verkställande utskottets möte avhölls och texten spikades. Signalen till fackförbundet Kommunal är tydlig. Moderpartiet bryr sig!
Sedan är det givetvis så att det kvittar hur mycket socialdemokraterna anställer vårdpersonal när regionerna, bland annat Stockholm, trilskas genom att bygga alldeles för dyra sjukhus. Eller som Halland, lägga pengar på pjäser om japansk rep-bondage. Och rent allmänt runt om i landet betalar hyfsade summor för att HBTQ-certifiera verksamheten genom RSFL:s försorg.
Längre ned kan vi läsa om ytterligare 3 miljarder för att korta vårdköer och ”en generalplan för vård i tid”. Rent allmänt är socialdemokrater väldigt förtjusta i generalplaner. Det låter liksom lite kraftfullt sovjetiskt och anses väl gå hem hos populasen i stugorna.
För övrigt skulle man kunnat satsa ännu fler miljarder om nu inte EU:s corona-paket krävt 180 miljarder från medlemslandet Sverige. Men här måste vi betänka att den moderna vänstern anser att bistånd är viktigare än välfärd. Det gäller alla dagar i veckan och året runt!
Det mest intressanta med deras syn på välfärd, tycker jag, är att man tydligen funnit ett klart samband mellan antalet lärare och barnens inlärning.
Detta är självklart lögn och förbannad dikt. Ungefär som att påstå att det för ett industrialiserat land finns ett direkt samband mellan andelen högre utbildade på högskola och universitet, och graden av välfärd.
Om så vore fallet skulle nämligen Sverige inte blivit en framgångsrik industrination från första början.
Hur mycket barn lär sig beror däremot på en hel mängd andra faktorer. Om man ska envisas med att styra skolan från statligt håll beror det till en stor del på läroplanerna, alltså vad utbildningen skall innehålla och hur den ska utformas.
Barn som från första början uppmanas att själv söka kunskap, som skall fostras i jämlikhet och demokrati samt anamma normkritiskt tänkande, kanske tappar andra saker.
Lärarstudenter som inte tillhör det skarpaste skiktet blir kanske, kan man tänka sig, inte de bästa lärarna. Om lärare skall ägna sig åt att hålla ordning och dokumentera precis allt blir förmodligen lärandet lidande.
Om föräldrar tror att skolan ska ta hela ansvaret för barnen går det sannolikt åt pipan…
Sist men inte minst. Om skolan är en marknad kommer marknadsmekanismer att styra verksamheten, inget annat.
Längst ner i välfärdsförklaringen står att partiet vill ”stoppa vinstjakten i välfärden.”
Hur nu det ska gå till.
Kanske, när det gäller skolor, genom olika krav på kommunala respektive privat drivna skolor, till slut tar välfärdskapitalisterna och drar. Kanske genom att bussa elever från sämre områdens skolor till bättre dito. Då tröttnar väl alla, och de som kan tar sitt pick och pack och drar till länder där pengar och elitism inte anses fult, England exempelvis.
Jag och Klassiskt liberala partiet tycker att föräldrarna kan få bestämma själva över sina barns utbildning. Det är inget som staten behöver lägga sig i, varken med läroplaner eller uppfostringsanstalter.
Vill man bedriva hemundervisning så ska det gå bra. Vill föräldrar gå ihop och betala lärare är de fria att göra det.
Sjukvården bör utan större problem kunna betalas via privata försäkringslösningar. Det bör bli en mindre kostnad om staten bara ska stå för sjukvården för de minst bemedlade. Om det fungerar i länder som Cypern borde det rimligtvis gå att lösa även här.
Många politiker och pärmbärare i regionerna blir visserligen arbetslösa. Men jag har gott hopp om att de efter en sorgeperiod kommer hitta nya födkrokar.
Som min far alltid sa. Den som lever får se.
Den 11 september 2022 har vi chansen att börja förändra på riktigt. Jag uppmanar alla som vill att ta den chansen!