10 Miljarder!

10 miljarder är inte precis kattskit. Eller så är det det, nämligen kattskit.

10 miljarder är vad ”regeringen” är redo att betala ut till kommuner och regioner i generella statsbidrag, ytterligare nära 6 miljarder ska utgöra mer riktade stöd.
Sosseriets taleshen i ekonomipolitiska frågor, Mikael Damberg, är givetvis missnöjd. Han surnar till eftersom det inte är uppräknat enligt inflationen. Det lär, enligt honom, bli ytterligare besparingar inom skola och sjukvård.

Ordförande för SKR Anders Henriksson, han är också socialdemokrat, anser att tillskottet är välkommet även om det långtifrån kommer täcka behoven. Man har räknat med ett underskott på 28 miljarder varav regionerna står för 22 miljarder. Dödsmördarpandemins sötebrödsdagar tillhör en svunnen tid!

”Finansminister” Elisabeth Svantesson menar att kommuner och regioner har ett stort ansvar själva vad gäller effektiviseringar. Tvärt emot sin opponent Mikael Damberg som vill ha en ”bottenplatta” för välfärden som man (han menar då sannolikt en framtida socialdemonkratisk regering) kan bygga vidare på.

Det intressanta när vi analyserar uttalandena från dessa båda tankens giganter är emellertid en annan sak. Båda verkar ta det för givet att statsbidrag är helt naturligt och nödvändigt även om de träter om storleken. Tanken har inte slagit någon av dem att den grundläggande premissen är feltänkt från början till slut!

När det gäller regionerna är det helt uppenbarligen en monstrositet som inte alls fungerar. Exempelvis sätter både Region Halland och Region Skåne stopp för inhyrd personal från och med 1 oktober, det är på tok för dyrt nämligen. I båda regionerna är nu den fastanställda personalen, de som jobbar på golvet långt ifrån regionledningarnas ombonade kontor, oroliga för att det ska haverera ganska omgående.
Anledningen är mycket enkel, det kommer helt enkelt saknas personal. De som behövs jobbar nämligen på uthyrningsföretag som nu anses för dyra.

Anledningen till att personalen föredrar uthyrningsföretag är att villkoren där helt enkelt är bättre än hos respektive region. Det får antagas att detta i slutändan beror på att politikerna, och de som valt politikerna, har velat ha det så.
Man sitter i knipan för att man satt sig själv där. Förutom en suboptimal personalpolitik finns det mycket andra konstigheter som sysselsätter folk i Region Halland. Vi har exempelvis fast anställda byråkrater som samordnar cykelbanorna i vårt vackra kustlandskap…

Regionerna behöver i ett klassiskt liberalt samhälle inget stöd eftersom de inte kommer finnas kvar. Vi har inget behov av spretiga organisationer utan mening och mål, med kommuner är det förmodligen en helt annan sak.
Kommuner är trevlig administrativ nivå. Lagom stor och relativt överblickbar, om man ska hålla sig med politiker riskerar de att springa på sina väljare i mataffären och på andra ställen. De kan hållas personligt ansvariga på ett helt annat sätt än riskpolitikerna i Stockholm. Samtidigt, och inte minst viktigt, kommunerna har mycket av den för livet nödvändiga infrastrukturen såsom vatten, avlopp och vägar.

I ett klassiskt liberalt samhälle kommer sannolikt kommunerna vara navet kring vilket livet snurrar. Det skulle vara där nästan alla väsentliga beslut togs, varken Svantesson eller Damberg tycker det är en bra tingens ordning. Det är därför de gillar allmänna och riktade statsbidrag till kommuner och även regioner. Om vi skrotade regioner och gjorde kommunerna självständiga i ordets verkliga betydelse skulle Svantesson och Damberg förvandlas till bifigurer.
Den utvecklingen kämpar de emot med näbbar och klor med benäget bistånd av SKR. Den organisationen skulle också bli akterseglad om Klassiskt Liberala Partiet fick som det ville.

Att något sådant skulle inträffa synes dock osannolikt. Trots att vårt lilla rike knäar under alla krav verkar det som majoriteten av väljarkåren föredrar den rådande röran. Kanske är man alla till hens rädda för vad som händer om demokratin och beskattningsrätten utövas lokalt istället för Stockholm?
Kanske beror det på den naturliga hjälplöshet som följer av propagandan att riskpolitiker vet bäst eftersom de sitter i Stockholm och har en sorts överblick?
Eller beror det helt enkelt på att folk är för upptagna med att konsumera ihjäl sig istället för att vara genuint fria och lyckliga?

Jag tycker vi har minst 10 miljarder skäl att fråga oss om vi inte skulle kunnat bestämma över de pengarna själva istället för att låta dem ta omvägen över Stockholm!
Sist men inte minst, jag står fast vid att Nato inte är för oss och att Swexit bör ske per omgående, helst redan igår!