1 maj!

1 maj! 1

1 maj-firandet har avhållits i landet.

Vid denna texts pressläggning har ännu inga rapporter inkommit om folk följt mitt förslag att bränna exemplar av Socialdemokraternas partiprogram längs demonstrationstågen.
Jag vill påpeka att till den uppmaningen följde en vädjan att göra det på ett säkert sätt så ingen kom till skada. Elden är en farlig älskarinna och bör behandlas med respekt.

Givetvis var min uppmaning ett oblygt försök att ytterligare polarisera läget i Sverige. Vi kan ju inte lämna över allt ansvar för att skapa kaos och splittring på entreprenad till halvdanska jurister och bidragsmigranter ute i ”urten”.

Eller för den delen till politiker på vänsterkanten som har en valrörelse att hantera och därmed blir mer än lovligt vårdslösa med våra gemensamma pengar.
Så är det nämligen, och det är viktigt att förstå, att inga pengar är så lätta att spendera som den gemensamma kassan när det kan ge maktinnehav.

Vänsterpartiet med Nooshi Dadgostar i spetsen vill exempelvis höja pensionerna med i runda slängar 13 procent för alla, dessutom införa en gaspedal i systemet som innebär mer pengar i goda tider.
Vilket givetvis låter sympatisk, men tyvärr inte innebär någon lösning på det grundläggande problemet. Nämligen att vi som jobbar idag betalar pensionerna till de som skulle sparat ihop sina pengar själva, samt att vi som jobbar idag ska betalas av de som arbetar när vi njuter av vår ålderdom.

Det sistnämnda är enligt mig en riktig nagelbitare. De som ska slita ihop mina pengar inger minst sagt inget förtroende. Vi som jobbar idag lär få det riktigt besvärligt om vi inte tar ett rejält eget ansvar för vår ålderdom!

Fru Andersson, vår älskade landsmoder och statsministerinna, vill å sin sida permanent stärka arbetslöshetskassan. En förstärkning skedde tydligen under dödsmördarpandemin, vilket helt uppenbarligen gick mig helt förbi.

Förslaget om en permanent ökning av arbetslöshetskassan ger oss givetvis en intressant inblick i den socialistiska tankevärlden. Rimligtvis innebär det att man accepterat tanken på att arbetslöshet per definition måste existera som ett naturligt tillstånd.
Lika bra att acceptera den saken och ordna så att folk slipper leta i soporna efter mat. Containerdykning¹ överlåts  helst till medelklassen med klimatångest som också limmar fast sig på bilvägar och flygets start- och landningsbanor.

Dessutom, och detta är ett oomkullrunkeligt faktum, funnes det inte någon A-kassa för staten att skjuta in pengar till skulle staten förlora makt över individen.
För Magdalena Andersson är den ytterligare ett maktinstrument att hålla befolkningen i schack med. Fackföreningarna med sina särrättigheter på arbetsmarknaden ingår i denna maktapparat.

Arbetare och tjänstemän måste mer än något annat hållas i en form av solidarisk hjälplöshet, konsekvenserna av deras frihet skulle kunna bli helt förfärliga!

Inför sitt traditionella maj-tal i Sumpan² passade också fru Andersson på att kontemplera över ett ”eventuellt” svenskt medlemskap i Nato, det är nämligen något av en tradition av partimedlemmar kan ställa frågor innan höga vederbörande ställer sig på podiet. Folkligt och festligt, med andra ord.

Hon konstaterade att Nato-medlemskapet inte bara innebär säkerhetsgarantier, det medför vissa åtaganden på den fronten också.
Hon ”tror” att Sverige kommer få ett särskilt stort ansvar för Östersjön, vilket givetvis är både en lättnad och ger ytterligare insikt om att hon kanske inte är en tankens gigant!

Lättnad för att vi åtminstone inte på regelbunden basis behöver skicka hela vår lilla flotta att patrullera sydkinesiska farvatten. Samt insikt om hennes intellektuella förmåga eftersom själva principen rimligtvis måste vara att varje medlemsland tar hand om sina intresseområden i första hand.

Inte ens kärnvapen kan få henne att darra på manschetten. Här kan hon givetvis peka på att både Danmark och Norge inte vill ha några sådana varken permanent eller tillfälligt stationerade på sin mark, officiellt har detta respekterats.

Alla som känner mig vet att jag är en infernalisk motståndare till dylika domedagsattiraljer³, vilket givetvis orsakar en del liv och kiv.
I Sveriges fall, vid ett eventuellt Nato-medlemskap, ska det bli intressant att se hur lång tid det tar innan det börjar bråkas om dessa vapens vara eller inte vara på svenskt territorium.

Själv firar jag första dagen i maj med en Budapestbakelse. Det är nämligen ett mindre känt faktum att 1 maj också är Budapestbakelsens dag!

  1. Containerdykning
  2. Varför Sundbyberg kallas ”Sumpan”
  3. Tyvärr har jag aldrig lyckats förklara varför på ett riktigt bra sätt p.g.a. min begränsade pedagogiska förmåga, jag återkommer kanske senare i det ämnet.